Utan musik ingen fest!

Allt är planerat och klart. Ungefär samtidigt som den första gästen droppar in slår det dig: Vi måste ha musik, vad ska vi spela?

Text: Leif Hedegärd


Lagom till alla sommarfester har jag tagit fram hjälpredan som löser ditt problem och som garanterat förhöjer stämningen. Mina tips tar dig dessutom enkelt genom festens alla faser! 





MARVIN GAYE – WHAT’S GOING ON (1971)
Marvin har tröttnat på att vara skivbolagets sexsymbol och skapar sitt mästerverk. Sällan har musik varit så angelägen och samtidigt så vacker.
Kärleksfullt kryssar han genom tidlösa samhällsfrågor utan att väja för obekväma sanningar. Låtarna flyter fram sammanhållna av mjukt böljande stråkar och softa rytmer.
Mercy Mercy Me, Inner City Blues, What’s Going On. Sensuell, innerlig och välkomnande soul att ha på lagom volym i bakgrunden.

JJ CALE & ERIC CLAPTON – THE ROAD TO ESCONDIDO (2006)
Tillbakalutat gung från två gentlemän i skuggan under en korkek. Genom åren har Eric Clapton försörjt särlingen JJ Cale genom att spela in och göra stora hits av hans låtar. När de slutligen möts i ett gemensamt projekt uppstår musik av det självklara slaget.
Såväl deras sång som gitarrspel flätas in i varandra. Kompet är sparsmakat och lyhört. Melodiskt, smittande, får en tå eller två att självsvänga i såväl sittande som upprätt position.




EVERT TAUBE – I VÅRA HJÄRTAN (1970)
Vilken Taube-samling som helst duger egentligen, men den här innehåller på ett föredömligt sätt det man vill ha av tidiga, klassiska inspelningar. Gjorda mellan 1928 och 1953 visar de upp denna spjuvers hela register av berättarglädje och poetisk förmåga.
Musik att fylla på glasen till, musik att dröja vid bordet till, musik att sjunga med till, musik att stifta nya bekantskaper till. Musik som väcker livsandarna och befrämjar matsmältningen.

DIVERSE ARTISTER – 33 SVENSKA PROGGKLASSIKER (2002)
Den här musiken blir man på riktigt bra humör av! Vilken politisk kant man än balanserade på när det begav sig.
Låtarna öppnar en slussport i skallen av osorterade minnen, och låter dessutom oväntat fräscha tack vare omfattande ljudbearbetning och remastring. Alla är förstås med; Hoola Bandoola, Peps, Nationalteatern, Blå Tåget, Gunder Hägg, Nynningen (För full hals – härligt!).
I det här läget av festen är det alltid några som skruvar upp volymen och börjar dansa.




EARTH WIND & FIRE– THE VERY BEST OF (1993)
Styrkan med just den här av alla deras samlingar, är att den koncentrerar sig på den funkigt dansanta sidan av bandet. Plats för en och annan tryckare finns dock som sig bör. Musikaliskt är detta en oförskämt tajt och välgjord hybrid mellan soul och disco.
Tyngdpunkten av materialet är hämtad från andra halvan av 70-talet, innan trummaskiner och missbruk av kassa syntar tilläts dränka grooven. Det spritter ända in i svanskotan, det gör ont att inte släppa loss.

DIVERSE ARTISTER – LJUVA 60-TAL, DEL 2 (2003)
Sammanlagt 48 höjdare från åren 1964-1969. En bra period uppenbarligen, studioteknikens framsteg bidrog och en rockigare sida av pop finslipade låtarna. Hjärtat tar ett glädjeskutt redan när öppningsspåret Tennessee Waltz med Alma Cogan drar igång.
Varenda en av dessa smycken låg högt på topplistorna, antingen i USA eller/ och i Europa. Det oskuldsfulla delar plats med de mer analytiska försöken - som sig bör eftersom vi befinner oss i en samhällelig brytpunkt.

DIVERSE ARTISTER – 100 % DYNAMITE! (1998)
Skruvade rytmer med sanslösa eko-effekter får den här utflykten i jamaikansk ska, rocksteady och funk att svänga svårt. Det går inte att värja sig mot det vilda, otämjda i den här rotmusiken.
Tveksamt om de här artisternas singlar letat sig särskilt långt utanför de karibiska farvattnen utan kulturgärningar i CD-format från oberoende små skivbolag som Soul Jazz Records. Det är bara att tacka och ta emot. Free your mind and your ass will follow.

FATBOY SLIM – YOU’VE COME A LONG WAY, BABY (1998)
Befriande idérikt med en fontän av underbart knäppa samplingar, drivna beats, loopar och mixningar. Dansmusik sprungen ur DJ-kulturen på 90-talet, men mycket roligare än monoton house eller techno.
Norman Cook, som han egentligen heter, är en brittisk skivnörd med passion för det organiska mitt i den tekniska centrifugen. Big beat-eran kan kännas daterad idag, men det här håller. Att dansa sig fånig till. Lyfter festen det där lilla extra halva snäppet.




QUINCY JONES – BIG BAND BOSSA NOVA (1962)
Vi varvar ner med lite bossa. Musikaliske mångsysslaren och demonproducenten Quincy Jones fick för sig att göra storbands-jazz av den rytmiskt avancerade bossa novan. Hans övertygelse var, att denna avknoppning från den brasilianska samban skulle förändra jazzen för alltid.
Rätt eller fel, inspelningarna blev en klassiker. Sensuella sydamerikanska rytmer i varmt fluffiga, ändå distinkt jazzdoftande arrangemang. Det bästa av två världar. Förföriskt värre.

SHELBY LYNNE – JUST A LITTLE LOVIN’ (2008)
En rysning till tolkning av ikonen Dusty Springfields själfulla musik. Avskalade ballader; den ena efter den andra, den ena vackrare än den andra. Sårbarheten och stoltheten i samma andetag, Shelby’s röst nära ditt öra.
Blå toner att sjunka ner till medan sommargryningen smyger sig på. Samtal som påbörjas men aldrig avslutas. Tankar som blir hängande i ett pianosolo. En skön avrundning.
 

<< Tillbaka