28 September, 2009 22:59
Efter sommarens lediga dagar, semestertid och en lite lättsammare tillvaro kommer höstens ”allvarligare” tid. Tid för eftertanke, tid för lust till förkovran, tid för lust att göra något nytt.
Själv har jag börjat en skrivarkurs ”Kreativt Skrivande”, en mycket inspirerande kurs. Vet inte så mycket om skrivarkurser, har bara gått en tidigare och den var helt annorlunda än den nu påbörjade kursen.
Den går ut på att vi som vuxna skall lära känna och förstå barnet inom oss, det barn vi en gång var. Det barn som vi hela tiden bär inom oss, på gott och ont. Vi kan inte förneka att det vi upplevt som barn format oss för hela livet, på gott och ont. Vi skall lära oss att tänka, Du är bra, Du duger, Du är duktig, det är bara Du själv som sätter dina gränser, det är bara Du själv som vet vad som är rätt eller fel för dig. Lyssna gärna på andra personers råd, men det är Du som fattar besluten. Hur lätt kan det inte vara att göra det andra tycker är rätt och förnuftigt och inte bry sig om den egna ”magkänslan”. Hur många gånger har vi valt fel istället för att lyssna inåt, vad tycker jag.
Kanske Du som läser det här just nu är en person som troget följer de egna besluten och lyssnar på vad Du vill, grtulerar dig. Du är en trygg person som litar och tror på dig själv. Men vi andra som vimsar omkring och lyssnar på ”tyckarna”, som inte är så trygga i oss själva, kan behöva lite lite vägledning att tro på sin egen förmåga. Bland de personerna befinner jag mig.
I dag har vi skrivit och pratat om tid, om tiden i våra liv och vad den betyder för oss. Hur ser den ut tiden, hur luktar den, vilken färg har den. hur låtert den. Underliga saker kan tyckas, vi skulle skriva ner de första ord vi kom att tänka på. Det blev väldigt många olika tankeord kan jag säga. Efter det skulle vi skriva med vänster han om vi var högerhänta. Vi fick några ord som skulle finnas med i texten, formen var helt fri. Orden var Persika, Frisk, Kretslopp, Piano, Blind, Våg, och Vind.10 minuter fick vi till vårt förfogande. Kom på efter hand hur jag ville forma orden, att sedan, med vänster hand skriva dem var oerhört svårt. En tanke slog mig, jag vet hur jag vill ha det men kan inte få till det. Är det inte så det är i det verkliga livet, vi vet hur vi vill ha det
men svårt att få till det. Med knappt läsliga bokstäver skrev jag;
Hennes hy var persiko-len
Hennes doft hade vågornas friskhet.
Tankarna flög i ett kretslopp runt världen.
Vinden förde med sig ett svagt ljud från ett piano.
Trevande, som i blindo sökte hon en väg genom livets irrfärder.
10 minuter inte så lång tid av mitt liv, 10 koncentrerade svåra minuter av min tid.
Glöm inte barnet i ditt liv, lyssnaoch försök förstå, ta dig lite tid.
Undine
Underliga saker kan tyckas, vi skulle skriva ned de förta ord vi kom att tänka på
8 September, 2009 00:00
Tänka efter före skall man (jag ju göra.
Hur blir det om man tänker efter, efter……..
Stor möjlighet att det blir fel, att man gör värre värre.
Om man nu gjort värre, värre hur gör man då rätt, rätt?
Eller gör man (fortfarande jag) bara värre fel, eller felet värre.
Funderar bara..
1 Maj, 2009 00:00
Denna dagen ett liv.
Hur vill jag tillbringa det livet?
Efter en stunds funderande vet jag hur jag vill leva det.
Ute på Svartlöga i den lilla stugan vid havsstranden,
sitta på altanen, se ut över vattnet, lyssna till måsarnas skri och vågornas kluckande mot stenarna.
Titta bort mot horisonten, där avtecknar sig Morsken, en fyr som vänligt blinkar i en höstnatt som ännu så länge är mycket avlägsen.
En båt puttrar förbi, det är nog en fritidsfiskare som tagit upp näten. Middagsfisken hppar på durkarna i båten i ett sista försök att göra sig fria från sin fångenskap. Ett sista hopp i livet.
Denna dagen ett liv….
Jag vill inte sitta där ensam vill ha en mycket god och kär vän vid min sida. Vi behöver inte prata så mycket, bara finnas till ,
lyssna på och känna vårens alla förunderliga ljud och dofter.
Så önskar jag tillbringa denna daget ett liv…
2 Mars, 2009 00:00
Känner mig som ett sandkorn på stranden som suger i sig
av havet.
Utan havet torkar det, blåsten virvlar bort det, det är inte längre.
Så kommer en dyning, det får dricka…. och är igen.
Vi människor behöver också dricka ur olika källor — källor av poesi, litteratur, musik under vår vandring källor att stanna upp vid att lyssna till att återfå perspektivet…….
Tankar i januari månad 2008
2 Februari, 2009 00:00
Vänskap att få och att kunna ge är oerhört värdefullt för oss människor.
En vän att kunna anförtro sig åt, som tar emot dig hur Du än är, som förstår, vet och kan se utan många frågor och förklaringar. En vän att skratta tillsammans med, som har samma sorts humor, att bara behöva titta på varandra med lite
”glitter” i ögon och blick för att sedan brista ut i ett gemensamt fniss oberoende hur gammal du är. En vän att gråta tillsammans med utan att känna sig utlämnad, utan att förlora självkänslan. En vän som kan säga sanningen utan att såra för vi vet att hon/han menar och vill väl. En vän att sitta tyst tillsammans med likaväl som att prata en hel natt.
Jag har ännu en tid, förhoppningsvis en inte alltför kort tid en sådan vän. Ännu märks det inte så mycket men vi vet båda två att tiden är begränsad. Hon är sakta på väg in i en värld, ett land, där jag ännu inte fått tillträde och hon kan då inte ha tillträde till min värld.
Ändå hoppas jag att vi någonstans någon gång kan mötas i våra två världar.