Barnbarn
Det går långsamt fram, men det går ändå fram ..
Mina memoarer skulle heta ”Två steg framåt, ett steg bakåt” tills jag upptäckte att det uttrycket är ofta använt och inte var ett dugg unikt. Inget är nytt under solen tydligen. Andra uttryck som ”Bäst i klassen” har jag hört många använda. Så det var jag inte heller ensam om. När filmen ”Dansar med vargar” var i ropet var jag i med i ett TV-program från Umeå som handlade om dansband. Där sa jag att jag inte gillade män som dansade som väderkvarnar – upp och ner med armarna. Det ser man fortfarande i amerikanska filmer och flickan kan säga till sin danspartner att han dansar bra, när han bara vaggar från sida till sida – ofta inte ens i takt och med armarna vajande. Jag ändrade då titeln på mina memoarer till ”Dansar med väderkvarnar” som kan ha nästan samma betydelse som ”Två steg framåt och ett steg bakåt”. Livet är som en dans men motgångar saknas inte.
Nu är frysarna avfrostade. Bilen tvättad och oljan kollad. Sommardäcken sitter på plats. Garaget är röjt från vinterns samling av kassar med papp, glas och plast. Vi har fått TV-ledningarna utbytta och jag har lyft ner platt-TV:n och dammtorkat överallt i TV-hörnet, satt sladdarna på ett så bra sätt som möjligt och lyckats koppla så jag kan se på TV:n i köket också. På onsdag kommer min nya tvättmaskin och jag ska passa på att vårstäda i badrummet och kasta gamla burkar och flaskor som jag inte använt på länge. Vad det kommer att bli fint!
Emellanåt gör jag rakt ingenting utom att glo på TV, sitta vid datorn och ta mig en matbit i köket i samband med att jag löser korsord. Men som sagt det går långsamt fram, men det går ändå fram.
I går var jag barnvakt medan föräldrarna lyssnade på Jonas Gardell. Milo, som fyllt 7 månader och jag hade riktigt trevligt med att lyssna på klockorna: pendylen, amerikaklockan och gökuret. Speldosan som min pappa köpte när jag var barn var också intressant. Mina blommiga plastcrocs var bra att gnaga på med de nya små tänderna. Men så småningom upptäckte den lilla varelsen att mamma inte var här och började gråta hjärtskärande. Milo tar inte tröstnapp och bröstmjölken i flaska som jag värmde var inte heller populär. Jag vandrade fram och tillbaka och undrade vad grannarna tänkte.
Till slut satte jag mig med Milo i knäet och vaggade försiktigt. Milo hade favorittrasan vid ansiktet. Gråten tystnade och till slut somnade han av pur utmattning. Emellanåt hulkade han i sömnen medan jag tittade på sista delen av Millenium tills föräldrarna kom. Jonas Gardell var bra sa dom, och sa att även dom har svårt att trösta Milo hemma. Det är bara mammas bröst som hjälper. Nog för att jag har bröst men dom var inte av rätt årgång.
Processing your request, Please wait....
Barnbarn för hela slanten
På juldagen var jag tillsammans med min sonhustrus släkt. Det blev julklappsutdelning – igen. Efteråt fick vi gofika och pratade om resor och annat och naturligtvis kom Curacao på tal. Men vi var överens om att det bästa för småbarnsföräldrar är att flyga direkt från Umeå till Turkiet, Mallorca eller Kreta som utbudet är nu. Långresor får det bli längre fram om man lyckas komma till rätta med klimatproblemen.
De stora barnbarnen har varit hos mig och eftersom min son fortfarande inte är helt återställd sov han i köket och barnbarnen och jag trängdes i min dubbelsäng.
Jag läste Barna Hedenhös igen. Den här gången inte från pärm till pärm utan kapitlet om resan till Kanarieöarna och vulkanutbrott av Teide blev valet. 10-åringen påpekade snabbt när jag hoppade över en pratbubbla. 6-åringen hade alla möjliga frågor och kommentarer och storebror blev irriterad över avbrotten. Barna somnade vid 22-tiden – det har blivit ännu senare vid andra besök. Jag kan inte påstå att jag sov särskilt mycket eller bra men det får jag ta igen.
Idag har vi varit på äventyrsbadet i Holmsund. Det tog en himla tid innan vi kom iväg. Jag fick spänna ögonen i sex-åringen och ryta till honom: ”Klä på dig!” och gissa om det tog skruv. Kläderna kom genast på, men sen började han darra med underläppen och jag fick försöka släta över utbrottet. När vi kommit in i bilen och var på väg, var det som om han hade glömt att jag varit arg. Jag har nog aldrig höjt rösten på det sättet tidigare, men vad gör man när ungen hittar på allt utom att klä på sig.
Pojkarna har utvecklats oerhört mycket sedan sist vi var där. Det är så kul att se hur 10-åringen och 6-åringen har roligt tillsammans. Påhittiga är dom också. Otaliga varianter av vattenlekar hittade dom på. Jag simmade också och kollade när Jonathan balanserade på en hinderbana. Han föll många gånger men gav inte upp utan lyckades och klara hela banan flera gånger. Linus simmade i stora bassängen med simdyna, men han är inte rädd att stoppa huvudet i vattnet. Han är litet försiktigare och vågar inte åka vattenrutschkanorna. Juice och bullar i pausen och sen mer vattenlek.
Vi fick taco-middag hos föräldrarna och sen blev jag klippt och färgad av min sonhustru. Skönt. Nu ska det bli härligt att få sova i min egen säng. Jag kommer att tänka på barnbarnsbesöket och somna leende.
Processing your request, Please wait....
Bloggar av folk i alla åldrar
Den första bloggen jag läste – tror jag – var ”Tonårsmorsa”. När man öppnade hennes blogg möttes man av en mysig melodi med Tracy Chapman. Hon berättade om sina chokladfärgade adoptivbarn i alla åldrar. Det fanns många foton av hennes barn och annat i hennes vardag. Hon bloggar fortfarande men jag läser henne inte nu – http://blogg.aftonbladet.se/33/.
En annan fin blogg av en av mina vänner – http://flyende.blogg.se/ - han skriver varje dag – en massa filosofiska funderingar och jag måste erkänna att jag inte förstår ett smack av det han skriver. Men … han har en otrolig blick för bilder, och varje dag har han en utsökt bild vid sidan om sin text. Scrolla ner för att se fler foton.
Min kollega som kunde vara min dotter, har en dotter som alltså kunde vara mitt barnbarn, som bloggar i en helt annan stil än min – http://blogg.vk.se/julia - språket är ungt, inne och ibland oförståeligt för en farmor som jag. Men kul är det att läsa. Många bilder – varje blogg börjar med Hej och vad det nu handlar om. (mer…)
Processing your request, Please wait....
Ett nytt barnbarn har anlänt
I går kväll ringde min son och sa att babyn var på väg. Vattnet hade gått. Det var ca 3 veckor före beräknad tid så jag blev litet överraskad. Glatt förstås!
Och idag 13:25 kom en son till världen med svart hår och klara ögon. De kunde jag se på bilden som jag fick i telefonen.
Det blev alltså en son igen. Jag vill att han ska heta Olle som min bror och som gammelfarmors pappa. Men det lär jag inte få bestämma.
Och jag som hade beställt klippning och färgning av håret på söndag av sonhustrun som är hårfrisörska. Nu får jag hitta på något annat. Färga själv och låta håret växa?
På personalfesten pratade vi om hur man kan välja kön på sitt barn. Pojksädecellerna är snabbare och flicksädecellerna lever längre. Det gäller att veta när man har ägglossning och passa på i början när man vill ha en pojke och i slutet av ägglossningsperioden när man vill ha en flicka. Det hade min son inte gjort och när man får vänta mer än ett år innan man blir gravid, är man nog glad över vilken sort det än blir.
Det var fyra veckor sedan jag träffade barnbarnen sist och jag får nog ge mig till tåls innan jag får se den nya babyn så att jag inte kommer med ovälkomna baciller. Kanske nästa söndag. Jag vill ju så gärna snusa på babykinderna som är mjuka som sammet.
Min son i Stockholm är nästan frisk efter sin influensa och jag blir bättre dag för dag även om jag får mina hostattacker fortfarande. Det var väl goda nyheter!
Processing your request, Please wait....
