28 Februari, 2010 01:54
Sitter framför datorn efter att ha slötittat på Melodifestivalen och sen OS i Vancouver. Nu går ett program om Charlie Parker som dog när han var 34 år. Så ung och ändå så ihågkommen. Min son nr 2 fyller 40 år snart. Släkten överraskade honom med att köra till Umeå, där alla var på Lazerdome och tävlade i något som liknade Fångarna på fortet. Hela familjen har varit krassliga av och till med feber och hosta men de var skapligt pigga idag utom lilla Milo, som bara ville vara med mamma och helst äta bröstmjölk hela tiden.

Mamman fick krypa ihop i ett hörn i labyrinten och ge barnet mat. Sen gick jag ut med honom och han sov en halvtimme i friska luften. Det är fint att kunna styra barnvagnen på snö- och isfri gata, så jag gick fram och tillbaka på gågatan. Det snöade och på torget spelade ett band musik. Det har varit tävling i snöskulpturer. Se bild. Jag gick in i en galleria och köpte eyelinerpensel och ögonbrynsfärg på MakeUp Store för dyra pengar. Det var länge sedan jag gick och handlade med en barnvagn. Åkte hiss förstås. Det var shoppinglördag och mycket folk i farten.
Vi åt också litet tillsammans men sedan körde jag hem. De andra gick till Harrys, där det brukar vara bluesmusik på lördagseftermiddagarna. Synd att Johan var så hängig men vad kan man göra åt det. Det är på fredag som han fyller egentligen och jag har beställd princesstårta, men han får inga andra presenter av mig, eftersom vi ska ut och resa tillsammans i september/oktober. Jag måste nog boka resan snart. Folk är på hugget nu och bokar resor till sol och värme som aldrig förr. – Nu sjunger The Platters ”Only you” från 1955. Mezzo heter kanalen. Kul med gamla godingar.

Vi träffades i beteendemedicinska gruppen i går. Det var vattengympa först – himla skönt. Sen pratade vi om hur vi hade upplevt året som gått. Många var positiva över behandlingen, och även om flera hade gått upp i vikt igen, var det mycket som upplevdes som givande. Jag har nog varit litet för viktfixerad och tagit i för mycket i början. Nu är det snart vår igen och jag blev inspirerad av att höra var det övriga berättade och hur ledarna peppade oss och inte tappa taget. Vi bestämde att gruppen skulle träffas en fredag i början av juni. Hoppas att det är fint så att vi kan sitta ute. Det finns hopp om livet.
Vi har fått ny och fräsch snö och det ser ut som ett julkort igen. Men tack och lov är det inte så hiskeligt kallt, så det blir nog en promenad i morgon. Men nu god natt!
25 Februari, 2010 19:35
För ungefär ett år sedan kom jag med i gruppen som skulle arbeta med sina mat- och motionsvanor. Jag blev så inspirerad och följde programmet med entusiasm och flit och uppnådde goda resultat. I augusti kom hostan som höll i sig hela hösten, och då tappade jag helt sugen på allt vad motion hette. Det blev en del tröstätande och tycka-synd-om-sig-stunder.
Det är uppföljning efter ett år och idag träffade jag sjuksköterskan som fått svar på mitt blodprov som togs förra veckan. Resultatet var inte särskilt upplyftande. Litet högre kolesterolvärde än sist och litet närmare gränsen för diabetesvarning. Men det var i och för sig inte oväntat. Sen är det ju förvirrande med alla dessa kostråd. Smör och grädde är nyttigt, säger Annika Dahlqvist, och höga kolesterolvärden är inte farliga. Och andra säger tvärtom. Vad ska en stackars lekman tro på? Jag gillar inte lättmargarin utan föredrar Bregott och goda ostar. Det är skönt att komma hem efter jobbet och äta god mat och gärna rött vin till. Bjuds det på tårta på jobbet – som på jobbet i morgon för en kollega ska hem och föda barn nr 2 – då tackar jag inte nej. Och det har inte blivit många promenader förutom till och från jobbet som bara tar 10 minuter per väg. Det är faktiskt skönt att andas in frisk luft under den relativt korta tiden. Så är det ju – så snart jag kommit iväg - ut från den sköna lägenheten – är det kul med det mesta. Gympa, simning, promenader, dans – you name it. Jag fick också trampa testcykel och fick veta att jag hade skaplig kondition för min ålder. Gick jag bara ner några kilon skulle värdena bli ännu bättre.
Jag har förstås börjat i en gympagrupp för folk som vill komma igång igen med motion. Måndag och fredag kör vi en timme plus strechning. Ibland simmar jag efteråt. Alltid något. Och det blir lättare att komma ut på promenader ju närmare våren vi kommer.
Så här har det varit år ut och år in. Novemberdeppa och julfrossa. Framåt mars tinar jag upp och tar nya tag med goda mat- och motionsvanor och jag mår så bra. Varför kan jag inte hålla ut? Varför faller jag vid minsta bekymmer och problem?
Jag säger som Sverker: Ska det va så här?
14 Februari, 2010 21:24
Jag måste bara lägga in ett foto av min son Per och hans favoritfarmor Ann-Mari 93 år. Per har varit hemma i Umeå på ett hejdundrandes födelsekalas bland musikvänner. Han blev sjuk efter jul, och nu är han helt återställd. Under tiden ändrade han utseende helt. Det brukar klia när man låter skägget växa, men eftersom han åt värktabletter kände han inte detta, och både farmor och jag blev riktigt förvånade över vad som hade hänt sedan nyår när vi sågs sist. Vi åt middag - jag gjorde kycklingröra med ris och sallad – och vi hade som vanligt trevligt. Sen skjutsade jag Per till flyget för vidare befordran till Stockholm. Farmor har en härlig utsikt från sitt köksfönster.


31 Januari, 2010 16:43
Häromdagen körde jag 6 mil söderut till Häggströms Modehus i Lögdeå som hade bjudit in mig och många andra till förhandsrea. Min favoritexpedit Karin var där och servade mig, som hon gjorde i våras när jag var där sist. Hon plockar fram, plockar bort, kommer med egna förslag, försöker förstå vad jag vill ha. Och jag gick därifrån en dryg timme senare med 6 plagg. Jag ville ha en randig tröja i glada färger och kom hem med tre stycken. Varför är inte tröjor randiga uppifrån och ner som skulle göra sig bättre på kraftiga damer? Kanske för att det är svårare att tillverka från sida till sida än uppifrån och ner. Det blev också en svart väst, en svart tunika och en gråblå t-shirt med små pärlor på som passar till en grå jacka som jag köpte för länge sedan. En v-ringad svart kofta har jag också inhandlat nyss. Jag sökte en röd halvpolotröja till den – men jag får söka nere på stan.

Jag har hängt upp kläderna i dörröppningen till vardagsrummet där jag brukar hänga tvätt. På tal om tvätt – vi i Sverige tvättar sönder våra kläder hellre än nöter upp dem. Jag hänger ut jeans och tröjor på vädring i min inglasade balkong där det är minusgrader. Jag upptäckte nyss att det hade snöat in under ovädret nyss.

Hur länge kan man använda sina kläder? Vissa plagg har jag haft 100 gånger och andra är knappt använda. Ett dåligt val kantänka. Flickor i farten har nog ett jätteklädkonto och slänger kanske plaggen efter att ha använt dem en gång. Jag har så svårt att kasta kläder och grejor som inte är trasiga. ”Rensa i röran” är ju aktuellt sedan länge. Jag skulle hellre önska mig mer utrymme och många kartonger där jag kan spara gamla saker.
Jag markerar min text och gör fetstil (B = bold) för jag tycker att det är svårt att läsa bloggarna. Men i forum läste jag att man kan ta ctrl och + då blir texten större och lättare att läsa. Tack för tipset!
30 Januari, 2010 18:56
Från mitt fönster har jag utsikt över tallar och den snöfyllda tennisplanen. Fönstret har isrosor och snö en bit upp på rutan. För första gången på länge lyste solen när jag gick till jobbet.

Fastän en traktor hade kört bort massor med snö på kvällen fick jag pulsa i den djupa snön som fallit under natten.
I morse såg jag att svenska flaggan vajade på halvstång. Jag undrar vem i vår bostadsförening som har dött.
