Dax igen för en reseberättelse, en från ett av mina stora intressen, cykelåkning. Denna reseblogg tillägnar jag Ingrid, vinnare i bloggtävlingens grupp Övrigt.
———————-
Jag har vid två tillfällen cyklat på Gotland. Första gången cyklade jag ensam och det är den resan jag nu ska berätta om.
Jag hade kommit till Visby med färjan från Nynäshamn på morgonen. Det var en varm och skön sommarmorgon. Jag tror att det var i juli 1986.
Jag hade med mig min egen touringcykel med packfickor både på pakethållaren bak och på en specialhållare på framhjulet. Jag skulle på en vecka cykla Gotland runt och bo på vandrarhem.
Min första morgon spenderade jag i Visby genom att cykla kring och leta efter något ställe att äta frukost på. Det blev till slut en ostfralla och en kopp kaffe på ett fik nere i hamnen. Eftersom Visby verkade vara en sovande stad denna morgon beslutade jag att genast ge mig ut på vägarna norrut. Lummelunda skulle bli min första anhalt.
Jag valde den väg mot norra Gotland som går närmast kusten.
Efter en stunds cyklande kom jag fram till avtagsvägen mot Lummelunda och de berömda kalkstensgrottorna. Betalde 52 kronor för att få gå in i grottorna och hoppades på att ingen skulle stjäla mina tillhörigheter på cykeln medan jag besåg stalaktiter och stalagmiter.
Då jag kom ut var allt kvar på cykeln och det var bara att trampa vidare
norr ut. Jag fortsatte på den väg som går närmast kusten. Jag bestämde mig också för att ta varje liten avtagsväg ner mot de kustsamhällen jag passerade. Nästa anhalt blev därför Lickershamn. Jag minns att jag upplevde vägen ner mot Lickershamn som väldigt vacker. Här vandrade jag runt en stund och tittade på fiskehamnen och de små bodarna samt på rauken Jungfrun. Sedan fortsatte jag färden mot Ireviken. Vid den här tiden pågick en strid om den servering som då fanns i Ireviken. Om jag minns rätt rörde det sig om kollektivavtal för de anställda. Trots uppmaning till bojkott drack jag en kopp kaffe på serveringen, och trampade sedan vidare.
Då jag kom upp i närheten av Hangvar lämnade jag den stora vägen mot Kappelshamn och tog av till vänster in på en betydligt mindre väg. Här var det ibland djupt grovt grus och ibland körde man direkt på hällmarken. I huvudet började genast melodin ”Summarn kummar” att rulla…
Summarn kummar me sol kummar yvar hällmark u stain,
yvar förfädas bain, yvar martall yvar ain.
Yvar maurar u mack, leiksum yvar pinnsvein u rack.
Skeinar soli igen pa ladingen…
ja, eller hur den nu går.
Vid ett ställe efter den här vägen stannade jag vid en gård (jag tror det var vid Medebys) med skylten Vandrarhem. Det visade sig dock att de inte hunnit bli godkända för att driva vandrarhem den sommaren. Jag köpte dock en kopp kaffe och en bit saffranspannkake med salmbärssylt. Det kom sedan att bli något jag försökte få tag i varje dag på den fortsatta resan.
Jag cyklade sedan fram till Hallshuk. Därifrån var det sedan väldigt dålig väg en lång bit då jag skulle ta mig vidare mot Kappelshamn som jag bara passerade. Mitt mål för dagen var vandrarhemmet i Lärbro dit jag kom strax efter kl 17. Här installerade jag mig i ett rum tillsammans med ett antal andra cykelturister. Då jag lastat av min packning och lagt in den i skåpet på vandrarhemmet cyklade jag ut till en av de platser jag bestämt mig för att besöka i trakten kring Lärbro. Jag åkte till Ganns ödekyrka, en gammal kyrkoruin som sommartid bland annat brukar användas för vigslar. Alldeles i närheten av denna ödekyrka ligger Hångers källa. En mycket vacker plats. Det sägs att det var här som ”biskopen” på Gotland, Israel Kolmodin fick inspirationen till psalmen ”Den blomstertid nu kommer”.
Senare på kvällen satt jag och bläddrade i en pärm om Lärbro på vandrarhemmet och fick plötsligt se ett tidningsurklipp om något jag
aldrig hört talas om, den så kallade ”Klangstenen i Lärbro”. Jag tog mig genast för att försöka lokalisera den och det var det värt. I en hage vid en gård som heter Hägvide ligger en stor ganska rund sten. Stenen har ett antal skålgropar från bronsåldern. Om man slår på den med något hårt föremål uppstår ett säreget ljud. Det låter som om stenen är ihålig. Det blir som om stenen var ett musikinstrument. Ett besök här kan rekommenderas, men bered dig på att det inte är helt lätt att hitta dit. Man måste passera över gårdsplanen till minst ett hus men om du utmed vägen hittar en hällristning så är du på rätt väg.
Fortsättning följer….
Processing your request, Please wait....
Och vad härligt att läsa om Jungfrun och Lickershamn, den platsen tillbringade jag många somrar på, lärde mig simma, rensa flundror och så äta dem rökta…
Jag kommer också att följa din resa!Ha en trevlig dag!
http://frukostflingan.blogspot.com
Hejsan!
Vilken överraskning, tack så hemskt mycket. Din reseskildring från Gotland kommer jag givetvis att följa med spänning.
Jag lägger en länk till den i min blogg också så att fler får ta del av den.
Jag har fått flera kommentarer från mina andra bloggvänner att de varit och hälsat på hos dig och gillar det du skriver.
Ha en fin dag!
Ingrid http://blog.stenstugu.com
Låter somrigt mitt i mörka vintern. Härligt!