9 Mars, 2010 22:07

Igår tog vi en riktig promenad för första gången på länge. Med de grova skorna med ”inbyggda” dubbar var det möjligt att gå på lite trots det isiga underlaget.
Nu var det ju så sagolikt vackert väder så någon riktig motionspromenad blev det inte. Det gick mer ut på att gå och njuta i solen. Det var 5 – 6 plusgrader och nästan ingen vind.
I Tantolunden kunde man se att solens strålar hade effekt på snön. Dagsmejan skapade mönster i snön. bitvis var det
som skir spets av löst sammanfogade snökristaller i vilka solstrålarna reflekterades tills allt smäte och föll ihop.
Tyvärr är det så isigt överallt att vattnet som bildas av dagsmejan inte har någonstans att ta vägen. Stora sjöar bildas mellan snö-/isvallarna där marken är plan och där det lutar blir det svallis då det börjar frysa på framåt kvällen.
Vi gick ut på nya järnvägsbron över Årstaviken och tittade ut över den snötäckta isen som myllrade av promenerande människor trots att det var vardag.
Promenaden gav en underbar känsla av att våren trots allt är i antågande.
Idag var det dax för terminens första stadsvandring med pensionärsföreningen. Denna termin ska vi vandra på Östermalm (Stockholm). Dagens promenad var en konstpromenad som tyvärr mestadels var förlagd inomhus i det stora komplexet Garnisonen. Tyvärr gäller för att vädret var lika sagolikt skönt som igår.
Konsten i Garnisonen var dock intressant att se i synnerhet som vår guide sedan flera år tillbaka bland annat är auktoriserad guide i Garisonen. Vi fick därmed mycket information om konstverken. Sådan information som man normanlt inte får. Vi kom också, tack vare vår guide, in i delar av Garnisonen som normalt inte är tillgängliga för allmänheten. 
Som avslutning på konstpromenaden var vi in i Gustaf Adolfskyrkan. En lite speciell Stockholmskyrka som ursprungligen byggdes av och tillhörde militären i Garnisonen där både Svea- och Göta livgarden höll till långt in på 1900-talet.
6 Mars, 2010 20:38
Den senaste veckan, sedan mamma dog, har jag jobbat som en ”DURACELL-kanin”. Jag har inrett ett nytt dator-rum och jag har satt upp sju garderober i det gamla datorrummet så att vi nu har ett bra rum för förvaring istället för ett skräprum. Turerna till IKEA har blivit många för inköp av allt jag behövt.
När jag får en idé om hur en ombyggnad eller liknande ska göras så blir jag manisk. Jag kan slita på 12 timmar i taget utan uppehåll för varken mat eller dryck. Det är tur att jag har en hustru som reglerar detta åt mig och säger till att det är dax för paus av den ena eller andra anledningen.
Den här gången har det varit extra bra att ha dessa helt uppslukande arbetsuppgifter. Tankarna kring mamma och hennes sista tid i livet har inte fått många möjligheter att tränga sig fram. Detta kan naturligtvis vara både på gott och ont. Sorgen finns där naturligtvis men jag tränger undan den genom att vara fullt sysselsatt.
På måndag ska vi till begravningsbyrån och tala detaljer om begravningen och då kommer det säkert att välla över mig igen. Vi ska också träffa prästen som ska förrätta jordfästningen.
Det är mycket att tänka på angående en begravning. Var ska ceremonin hållas? Finns lokal för ”samkväm” efteråt i närheten? Vilka psalmer, som passar på begravning, tyckte mamma om? Ska det vara någon musik? Vad ska det stå i dödsannonsen? Ska annanonsen ha det vanliga korset eller ska vi välja någon annan, för mamma mer passande symbol?
Vilka personer måste kontaktas direkt per telefon? Hur många tror vi kommer till begravningen? Allt detta och mer därtill måste man tänka på. Min syster är bra på sådant. Jag hjälper till så gott jag kan. Det blir säkert en fin begravning och det är vår lilla mamma värd.
3 Mars, 2010 19:47
Idag är det mammas namnsdag.
Hennes tilltalsnamn var Gunborg.
Hon var, precis som pappa, noga med att bemärkelsedagar inte fick glömmas bort.
Jag glömde inte hennes namnsdag denna gång heller även om det är tveksamt om hon uppskattar det där hon nu finns.
Hon har nog fullt upp med att fira återförening med alla gamla nära och kära.
1 Mars, 2010 19:53
TACK alla ni som under den senaste tiden läst min blogg och visat er empati med oss i denna svåra tid.
Förhoppningsvis är nu det värsta över, även om jag vet både från er och andra att det kommer svåra stunder till och från ett bra tag framöver.
Idag har tårarna på mina kinder torkat. Den mycket speciella känslan från igår har dämpats något och livet börjar ytligt sett återgå till det normala.
Vi behöver inte längre oroa oss över mammas situation.
Men visst det är en lång bit kvar att gå och sorgen efter mamma kommer alltid att finnas kvar.
28 Februari, 2010 15:24
Nu har min lilla mamma stigit av för gott.
Igår kväll, lördag 27 februari klockan 23.00 somnade hon stilla in i sin säng på Solberga Sjukhem. Hon är nu framme i sitt älskade Öregrund. Nu finns förhoppningsvis en annan sorts ork att möta sin mamma, morfar och alla de för oss okända kamraterna som hon talat om den sista tiden då hon fortfarande hade förmågan att förmedla något till oss.
Kvart över elva ringde nattsköterskan hem till mig och berättade att det skett mycket lugnt.
Vi hade tidigare på dagen besökt mamma och allt verkade precis som det varit de senaste dagarna. vi beslutade därför att åter satsa på att samla kraft inför det som komma skulle.
Efter samtalet från Solberga ringde jag min syster och vi beslutade att vi gjorde klokast i att inte fara till Solberga inatt utan vänta till morgonen.
Det blev aningen svårt att somna men så småningom infann sig sömnen.
Nu på morgonen har vi alla varit till Solberga för ett sista farväl. Allt var sig likt i mammas rum från igår, det enda som saknades var hennes andetag.