Pantertants Blogg

Senaste Inläggen

Shopping i Skärholmen – Ät glass med kniv och gaffel!

3 September, 2010 07:17

För ett par dagar träffade jag min väninna Stina. Vi umgås mest på nätet och träffas bara i verkliga livet vid mycket högtidliga tillfällen. Nu var det ett sådant. Stina hade köpt en liten lägenhet i ett nybyggt seniorboende. Nu behövde hon prata av sig om sina erfarenheter.

Det var jag som valde platsen. Alltså blev det översta planet på Café Fresh i Skärholmen. Jag gillar att sitta här och titta ner på alla som strövar runt i gallerian. Det känns nästan som att ha en lyxhytt på ett kryssningsfartyg.  Det enda som saknas är havsutsikt.

Ingen av oss var hungrig. Vi beslöt oss för en kopp kaffe och glass. Jag valde en belgisk våffla med mjukglass och röd sylt, Stina föredrog en strut med vit lime och röd lampone. Innan vi gick uppför trappan, nappade Stina åt sig kniv och gaffel. När vi satt oss till rätta, räckte Stina ut besticken till mig

”Varsågod”, sa hon med ett fniss. ”En anständig pantertant skall äta glass med kniv och gaffel.  Någon där nere kan ju se dig.”

Stina pekade med tummen ner på det köpsugna folket i gallerian, medan hon förnöjt slickade på sin röd-vita glass. Jag förstod ingenting.

”Ät nu snyggt och prydligt, du har ju fått sked, kniv och gaffel!” sa Stina mycket förmanande. Sedan lutade hon fram mot mig och började viska:

”I förra veckan beslöt vi i huset oss för att ordna en fikapaus i det lilla samlingsrummet. ”Huslige Grabben” hade lovat att fixa äpplekaka med vaniljsås och jag sa att jag kunde stå för kaffet. Efter det att vi hade presenterat oss, föreslog ”Stora Snörpet” att vi skulle tala om vad vi tyckte var roligt. Alla drog ju till med opera, konstutställningar och andra fina nöjen. Så kom turen till ”Husliga Grabben”,  han sa bara att han gillade att sitta på en parkbänk och spana in snygga flickor samtidigt som han slickade på en glass.”

Stina tystnade slickade förnöjt på sin glass och drack några koppar kaffe,

”Sedan blev det liv på tanterna. ”Huslige Grabben”, som alla ville ha som sin kavaljer, fick verkligen sina fiskar varma. Så fick man bara inte uppföra sig. Då påpekade jag för damerna att de inte blivit irriterade för att ”Huslige Grabben” spanade in snygga tjejer utan för att han inte bar sig överklassmässigt åt. Han borde naturligtvis ha ätit sin glass med kniv och gaffel.”

Stina gjorde en paus och slickade i sig det sista av den vita glassen. Nu var bara det röda kvar. Hon fortsatte glatt:

”Stora Snörpet blev blossande röd i ansiktet och påstod att jag var oanständig. Jag drömde naturligtvis om att få slicka ”Huslige Grabben” på ett känsligt ställe mellan benen. Efter detta slängde alla de andra glåpord över mig. Jag borde bättra mig, jag var för oanständig, jag slickade ju.”

Jag skar min våffla i bitar med kniven, strök glass över den och stoppade den i munnen. Glassen var god.

”Jag förstår vad damerna menade,” sa jag sedan jag hade tuggat ur munnen. ”Häromdagen skrev jag en blogg om mat under Ramadan i södra Tunisien. Det kom en kommentar från en rysk osttillverkare. När jag tittade på bilderna, såg jag till min stora häpnad att de inte föreställde ostar, utan var bilder på nakna och silikonbröstade blondiner De slickade med stort välbehag på stora penisar. Dessa såg ut som glasstrutar, toppade med hjortronsylt.”

Stina skrattade så det ekade i hela gallerian.

”Så ”Stora Snörpet” slickar i sig porrbilder på datorn! Har du hittat något mer i den stilen?”

”Jo, när jag i somras bloggade om vårt kungahus fick jag alltid reklam om Viagra. Sedan har jag bloggat om danska kungar under 1500-talet, inte en enda reklamsnutt kom upp som kommentar. Det tycker jag är märkligt!”

Nu skrattade Stina igen. Alla började plötsligt titta åt vårt håll.

”Förstår du verkligen inte? Det är ju skillnad mellan en blåblodig och äkta prins och en oäkta prins, som till på köpet är norrlänning!”

Nu reste sig en man bredvid oss och sa med skratt i rösten:

”Får jag be damerna att inte ägna sig åt hets mot folkgrupp. Vi norrlänningar går minsann inte av för hackor. Själv har jag fått sex ungar, och detta utan preparat från apoteket.”

Processing your request, Please wait....

Report as:	Invalid Contents Other
Write in Words: (Optional)

Senaste Inläggen

Min vildvuxna trädgård – Boskapsbete och potatis

2 September, 2010 08:12

Just nu påminner gången in till huset som en stig vid en övergiven betesmark för kor. På den ena sidan når gräset upp till knäna och det hänger äpplen ner i gräset från vildaplarnas grenar.  På den andra sidan blommar nu sedan regnet kom tagetes, pelargonior och krasse. Mellan allt detta skjuter ogräs av olika slag i höjden. Först var det så varmt att inget orkade växa, sedan sköt allt fart. Jag hinner inte med.  Nu skulle jag vilja låna en get från närmaste 4H-gård. Den skulle med all sannolik glatt tugga i sig allt detta sega gräs, som ingenting annat än min lilla eldrivna häcksax biter på. Det gäller bara att hålla djuret borta från allt det som blommar. Men hur lär man en get att inte äta krasse? Rådjuren mumsar ju i sig denna växt med stor förtjusning.

I mitt kvarter bor det nästan bara pensionärer. På somrarna brukar det vara kafferep under stora och färgglada parasoller på gräsmattorna. Då doftar det nybakad sockerkaka och getingarna brummar glatt för att få vara med och smaka på läckerheterna. I år har allt varit annorlunda. Värmen har gjort att alla har hållit sig inomhus, och inga parasoller har prunkat på hårt snaggade gräsmattor. Dessa har inte behövt klippas och ingen har orkat ställa till med det enklaste kalas.

I vårt område är jag den enda som odlar potatis. Grannarna påstår att de aldrig får potatis att växa, inte ens om de åker till en fröhandel och köper en potatisplanta i kruka . Jag är inte förvånad. De gillar att spruta sina växter med ogräsutrotningsmedel och de målar varje år sina trädgårdsmöbler med numera förbjuden skeppsbottenfärg.  De är övertygade om att potatisplantor tål allt och att lite kemikalier i en trädgård inte spelar någon större roll. På somrarna brukar alltid kvinnorna i grannhusen kasta lystna blickar på mina potatisplantor. Detta har inte skett i år. Hettan har satt sina spår. Grannarna orkar inte lika mycket som tidigare. Av vad jag förstår har de som middagsmat övergivit potatis. Det är ju enklare med pasta, den behöver varken borstas eller skalas.

Just nu har jag mängder av potatisplantor i trädgården. Jag satte en påse sättpotatis. Jag fick en påse med matpotatis av ett par flickor i en studentlya och förra året var jag slarvig n när jag skulle ta upp potatisen. Det blev många knölar kvar i trädgården och de har nu vuxit upp till snygga plantor. Frågan är bara vem som skall äta upp denna stora skörd. Mina barnbarn är som grannarna, de föredrar pasta och ris framför kokt eller stekt potatis.

Hela denna sommar har jag vattnat mina potatisplantor. Jag bar kanna efter kanna till dem. Trots detta slokade de nästan varje eftermiddag.

Potatisen har denna sommar letat efter svalka längre ner i jorden.  Nu måste jag gräva betydligt djupare ner för att hitta knölarna. De är glansiga och vackrare än vanligt, men uppför sig på ett oväntat sätt, när de kommer ner i grytan. Det yttersta skiktet lossnar och lägger sig som ett gulvitt ormskinn längst ner i grytan. Smaken är utsökt, den påminner om hasselnötter. Enda möjligheten att göra något vettigt av sommarens skörd är att göra potatismos. Det är bara att glömma den klassiska svenska rätten med ungstekt falukorn med ost och senap och med ett berg av små potatisklyftor i mitten.

Jag gillar att gräva i trädgården och att fara runt med olika trädgårdsredskap.  Om trädgårdens kulle se ut som grannarnas, måste jag anlita hushållsnära tjänster. Jag har ingen lust till detta, eftersom jag har gjort det en enda gång i sommar. Då kändes det som om någon obehörig klev in i mina hemliga rum och såg rakt in min själ.

En sak är annorlunda denna sommar. Först var det kallt och både folk och växter frös. Sedan kom sol och torka, alla som kunde drog sig inomhus. Sist kom störtregn efter störtregn. Inte ens de mest surmulna grannar orkar gnälla på mig för att min trädgård är vildvuxen. Stavgångare från närbelägna höghusområden stannar då och då till och talar om för mig att de gillar min vildmark. En kvinna sa häromdagen:

”Vi har dragit oss för att köpa villa. Allt i trädgården måste ju vara perfekt för annars gnyr och gnäller grannarna. När jag ser din trädgård, inser jag att man inte behöver bry sig om vad grannarna tycker och tänker!”

Processing your request, Please wait....

Report as:	Invalid Contents Other
Write in Words: (Optional)

Senaste Inläggen

Shopping i Skärholmen – En jacka från Cubus

1 September, 2010 14:32

För ett par dagar sedan var jag i skrikande behov av en ny jacka. Hösten hade kommit och jag behövde ha något som stod emot köld och blåst när jag klippte gräsmattan och tog upp potatis.  Min gamla sju år gamla vår och höstjacka fick bli trädgårdsjacka och jag behövde något snyggt och fläckfritt att ta på mig. I annonserna hade jag sett att det nu var realisation på sommarkläder i Skärholmen. Alltså åkte jag dit.

Realisationen riktade sig till flickor i förpuberteten. Det var korta kjolar och toppar, där den ena axeln var bar. Jackor lyste nästan överallt med sin frånvaro.  De, som hängde på galgarna, var illa sydda och saknade märkning om hur plagget skulle tvättas. Dessutom saknade de präktiga flickor för tunnelbanekort och mobiltelefon. Alltså ingenting för mig.

Jag gick runt från den ena affären till den andra. Vinterns hetaste modeplagg hade kommit in. Det skall vara blänkande svarta och midjekorta skinnjackor. Jag vill inte gå klädd i svart. Det påminner mig allt för mycket om de värdiga, svarta och stickande plagg jag tvingades ta på mig, när familjen i samlad flock skulle skrida till kyrkan. Helst av allt ville jag ha en blå eller röd jacka, ett plagg som skulle göra alla runt omkring mig glada.

Visst fanns det sådana jackor i sportaffärerna. Prislapparna visade på ungefär 2000 kronor. Så mycket hade jag inte lust att betala. Alltså beslöt jag mig för att titta in hos Myrorna. På vägen dit passerade jag Cubus stora butik. I skyltfönstret fanns ett anslag om att de hade fått in jackor. De fanns på översta planet. Jag ställde mig på rulltrappan för att se hur dessa nyheter såg ut.

Detta var mitt första besök på Cubus. Här i Skärholmen har man inriktat sig på tonårskläder. Detta märktes redan i rulltrappen. En grabb i 16-årsåldern och hans mamma stod på stegen bakom mig. Pojken måste nu när han hade börjat på ett innerstadsgymnasium få snygga kläder. Grabben tyckte detta var helt onödigt. Han ville hellre satsa pengarna på en ny mobiltelefon med de allra senaste finesserna. Detta tyckte mamman var onödigt. Han hade ju redan en.

Jag hade kommit till en avdelning med kläder för tonårspojkar. Det var mest mammor, som strövade runt och tittade på olika plagg. De synade tvättråd och vände ut och in på plaggen för att syna om sömmarna var ordentligt fästa. Ett par pojkar stod och tittade på idrottskläder. De hade växt under sommaren och behövde ha något snyggt till timmarna i idrott och friskvård. Det gällde att imponera på tjejerna. Idrott och friskvård hade de tillsammans med klassens fåtaliga flickor. Av deras prat att döma förstod jag att de gick på ett tekniskt gymnasium.

Jag tassade runt och konstaterade att pojkarnas mode ser ut ungefär som när min egen son gick i skolan. Enda skillnaden är att priset för kläder är betydlig lägre än de var i början på 1970-talet. Till slut hittade jag jackorna. De fanns bara i en enda modell i ett rutigt tyg i svart, grått och vitt. Färgen stämde inte med min smak. Däremot var priset överkomligt, bara 250 kronor.

Jag provade en jacka, storlek pojke cirka 16 år. Den passade perfekt och hade just de fickor jag ville ha. Jackan doftade svagt av ett dyrt rakvatten. Jag gissade att pojken, som tidigare provat jackan, hade varit på kryss på en finlandsbåt och då köpt ett hygienpaket för unga män i taxfree-shopen. Doften gjorde mig glad. Jag beslöt mig för att köpa jackan.

Kassan fanns i gatuplanet. Här stod högstadieflickor på rad för att köpa broderade stringtrosor, tre par för endast 20 kronor. De fnissade glatt och tyckte skolan var orättvis mot dem. Varför var det bara tjejerna på tekniska gymnasier som hade idrott tillsammans med grabbarna? Hur gjorde man för att smita in i grabbarnas omklädningsrum och visa upp sig i dessa fyndplagg? En mamma, som köpt en varm tröja till sin surmulna dotter, skakade förtvivlat på huvudet. Något så dumt hade hon inte väntat sig att få höra. När mamman betalt muttrade flickan halvhögt:

”Varför köper du alltid tråkiga kläder till mig? Jag vill hellre ha stringtrosor!”

Utanför butiken stod en grupp småbarnsmammor med barnvagn. De hade av allt att döma varit på gruppgymnastik för unga och nyblivna mödrar. Nu upplevde de att magen hade återtagit sin normala form. Alltså måste de bara köpa de billiga stringtrosorna.

Jackan är ett fynd, trots att jag känner mig som om jag är på väg till en friluftsgudstjänst hos forna tiders KFUM.  Doften av dyrt rakvatten är förtrollande. Jag undrar hur länge den sitter i.

Processing your request, Please wait....

Report as:	Invalid Contents Other
Write in Words: (Optional)

Senaste Inläggen

Helsingör augusti 2010 – Sammanfattning

31 Augusti, 2010 09:44

Jag sitter nu och bläddrar i mina foton från vår trevliga dag i Helsingör. Stämningen från den gamla Färgaregatan slår emot mig. Jag hoppas att jag får möjlighet att nästa sommar komma tillbaka till denna underbara lilla danska stad. Det skulle vara roligt att återse vår fantastiske guide Claus Thykier.

Det är många märkliga kvinnor, som bara försvinner ut ur historien. Dit hör holländskan Mor Sigbrit, som i sin ungdom var älskarinna åt den kunglige danske ståthållaren i Malmö. Varför hon senare i livet flyttade till Trondheim och där med stor framgång drev en krog, är det ingen som vet. Hon steg in i historieboken den dag då hennes vackra dotter Dyveke blev älskarinna till den danske kronprinsen Kristian, senare Kristian II eller Kristian Tyrann i Sverige.

Mor Sigbrit var en skicklig ekonom och kom att bli Kristian II’s rådgivare. Hon brukar i danska historieböcker beskrivas som Danmarks genom tiderna skickligaste finansminister.

I Helsingör fick vi komma upp i den trappuppgång,, som ledde till ett rum där Kristian II hade haft allvarliga samtal med munken Hans Tausen. Hans Tausen var besviken på den katolska kyrkan och påven i Rom. Påvens sändebud fanns överallt och sålde avlatsbrev. Vanligt folk kunde köpa avlatsbrev, som innebar att deras synder var förlåtna och att de slapp pinas i skärselden. Hans Tausen ansåg att detta var ett ohederligt sätt att förvanska det kristna budskapet.  Hur Mor Sigbrit ställde sig till reformationen vet vi ingenting om. Vi kan bara ana att hon inte hade något emot om Danmark blev en stormakt.

Kristian II tittade mer på kyrkans och klostrens stora rikedomar i Danmark än på det religiösa budskapet.. Han ville göra Danmark till en stormakt och erövra Sverige och Finland. Han skulle behöva pengar för att bygga krigsfartyg och värva en armé. I smyg övergick Kristian II till protestantismen . Det är tveksamt om han gav sig tid att läsa någon av Martin Luthers skrifter.

Dyveke dog helt plötsligt och en av de höga herrarna i rådet, Torben Oxe, dömdes till döden för att förgiftat henne.  Dyveke fick en nästan kunglig begravning i Karmeliterklostret i Helsingör. Hur mor Sigbrit upplevde dotterns död vet vi inte. Däremot är det känt att hon tog hand om Kristian II´s tonårshustru Elisabeth Isabella på ett mycket bra sätt, hon förklarade sexuallivets fröjder och smärta för den unga drottningen och hon var med vid minst en av hennes fyra förlossningar. Drottningens tredje förlossning var mycket besvärlig, eftersom hon då fick tvillingar.

Efter det att Torben Oxe avrättats, gjorde adelsmännen uppror mot Kristian II. Kungens åsikt var att Danmark styrdes bäst av en enväldig kung och en stor grupp självägande bönder. Adelsmännen och biskoparna hade enligt hans åsikt för mycket makt och borde därför få sina väldiga egendomar indragna till staten.  Dessa åsikter gjorde att det blev politiska stridigheter, på gränsen till inbördeskrig, i Danmark. Rådet och några av biskoparna Lyckades få kungen avsatt. Kungens rådgivare måste brännas på bål. Kristian II insåg att det var bäst att fly till hustruns släktingar i Holland.

Rådsherrarna var rädda för att stöta sig med bönderna om de avrättade kungafamiljen. Däremot ville de hitta Mor Sigbrit och bränna henne som en trollpacka på bål på ett torg mitt i Köpenhamn. Detta fick inte ske. Kungen gömde Mor Sigbrit i en koffert.

Vi vet inte vad som hände Mor Sigbrit, när hon tillsammans med kungafamiljen kom till Holland. Hon slutade finnas i drottningens närhet och att vara Kristian II’s ekonomiska rådgivare.  Frågorna är många om vad som hände sedan. Dog Mor Sigbritt? Återvände hon till sin egenfamilj och blev stor finansdrottning i ett holländskt handelskompani? Hennes släkt finns kvar i Holland. Hur mycket de sentida släktingarna har forskat i Mor Sigbrits öden vet jag inte.

Drottning Elisabeth Isabella dog redan år 1526. Vad som hände med de fem barnen, tre pojkar och två flickor, är det ingen som idag vet.

Kristian II klarade inte av att sköta sin ekonomi. Han flyttade från sin familj och sökte sig till sin svåger, den mäktige Karl V i Österrike. Han ville ha hjälp med pengar så att han kunde återerövra Danmark. Karl V var mycket tveksam. Han hade hört vilda rykten om att svågern i smyg blivit protestant. Innan eventuella pengar betalades ut, måste Kristian II ha flera och djupa samtal med en biskop, han måste bikta sig och bekänna sina synder. Bland dessa fanns kärlekshistorien med den vackra Dyveke.

Kristian II lydde motvilligt. Både Kejsar Karl V och biskopen trodde inte att han talat sanning. Den avsatte danske kungen fick en summa pengar, men eftersom ekonomi inte var hans starka sida räckte pengarna inte långt. Kristian II kunde trots detta leja en grupp soldater och tåga mot Danmark. Han besegrades nästan genast och sattes i fängelse. Den avsatte kungen återsåg aldrig Mor Sigbrit, sin hustru och sina barn. Han avled år 1559.

Till påvens stora förargelse fortsatte Hans Tausen predika om att avlatsbreven var en stor bluff, som inte hade något stöd i Bibeln utan var ett rent påhitt.  När Kristian III år 1533 blivit kung, kom de båda herrarna överens om att införa reformationen i Danmark.  Detta hälsades med glädje av Danmarks nunnor, som av sina familjer placerats i kloster för att det inte fanns lämpliga män att gifta bort dem med. I städerna stormade de ut ur klostren och in i apoteken för att köpa vin. Lagom runda under fötterna försökte de sedan ta sig hem till sina familjer. Vad deras fäder tyckte om att få hem sina trotsiga döttrar är det ingen som vet. Några knöt nävarna i ilska och önskade på något sätt störta kung Kristian III.

Kristian III var rädd för att adeln skulle göra uppror. Han använde de pengar, som han övertog från klostren, för att bygga fästningar runt om i riket. En fästning, som fortfarande finns kvar, är Citadellet i Landskrona.

Det finns spår av Hans Tausen i psalm 1 i den svenska psalmboken från år 1986. Hans Tausen funderade hela sitt liv över änglarnas roll i himmelriket och på jorden. Detta märks tydligt i vers 2 av denna psalm.

”Kerubin och serafin, änglar, makter sjunger evigt

Ropar utan rast till dig

Helig är du, helig, helig

Himlar, jord och allt som är

Lovar, Gud, ditt majestät.”

Processing your request, Please wait....

Report as:	Invalid Contents Other
Write in Words: (Optional)

Senaste Inläggen

shopping i Skärholmen – Ramadan är slut

30 Augusti, 2010 15:51

I slutet på förra veckan avslutades den muslimska fastemånaden Ramadan.  Detta är en stor händelse i alla muslimska hem. Huset skall vara snyggt och hemtrevligt, alla skall trivas och äta gott.

Jag bodde ett par år i södra Tunisien och var då med om Ramadan i ett land, där de allra flesta tillhörde denna religion. Vi hyrde ett hus av en förmögen man i vår egen ålder. Ett år tog vår hyresvärd ut oss på vandring innanför den gamla stadsmuren. Nu skulle vi få tillfälle att bekanta oss med islam inifrån.

Det var sent på kvällen. I de små butikerna satt män på och rökte vattenpipa. Ett fåtal kvinnor stod vid en uteservering och drack sött te. Jag förstod av vår hyresvärd att detta inte var populärt. Kvinnorna skulle stå hemma vid spisen och laga mat eller köpa den mat, som familjen senare skulle äta upp. Det var som om hela staden hade samlats innanför stadsmurarna. I de trånga gränderna luktade det av exotiska kryddor. Kvinnor gick värdigt runt med stora matkorgar på huvudet. Någon gång mitt i natten skulle familjen bjudas på en festmåltid.

I några butiker såldes husgeråd, porslin och dukar. Det var gulvita dukar, som var broderade med glänsande trådar och paljetter, det var keramikfat med stora blå mönster och det var vanliga dricksglas.  Kvinnorna var intresserade av dukarna. De ville ta i dem och känna på tyget. Detta gick inte butiksägaren med på. Det ljusa tyget kunde bli solkigt.

Vår husägare skulle handla. Vi gick förbi en affär, som sålde silversmycken. Jag tittade in, men husägaren drog mig varligt därifrån.

”Jag trodde Ni skulle köpa ett vackert smycke till er fru”, sa jag glatt på min bästa skolfranska.

Husägaren tittade på mig som om jag hade sagt att månen var en ballong.

”Kommer inte på fråga, hon har så det räcker. Nej, jag behöver en ny skjorta till nattens kalas.”

En annan svensk i sällskapet sköt in:

”Jag trodde att ni gav era barn och fruar presenter på denna dag.”

Husvärden såg ut som om han hade svalt ättika.

”Vissa gör det, men inte jag.”

Mer blev inte sagt. Vi gick runt i drygt en timme och blev bjudna på sött te och dadlar på flera ställen. Till slut började min mage knorra och vi letade oss hem i natten. Överallt var det stoj och glam. Barn sprang runt och blåste i leksakstrumpeter och flickor gick i stora flockar och spanade in snygga grabbar och om deras fäder fanns i närheten. Något tal om att pojkar och flickor skulle prata med varandra denna natt var det inte tal om. De moraliska reglerna om vad ungdomar fick göra och inte göra var stenhårda.

Alla dessa minnen strömmade emot mig när jag för ett par dagar sedan gick runt i galleriorna i Skärholmen. Mitt i den ena var ett tillfälligt dubbelsidigt stånd uppsatt. Här såldes på den ena sidan broderade dukar av samma typ, som jag såg i södra Tunisien för knappt 50 år sedan. En stor grupp kvinnor i slöja stod och tittade på dukarna. De viskade lågt till varandra på arabiska. Flickan bakom disken hade ett asiatiskt utseende och var klädd i långbyxor, en kortärmad blus och var barhuvad.  Här var det två kulturer som möttes.

På den andra sidan var skyltdisken fylld av olika slag av krucifix. Det var annorlunda kors än vad vi protestanter är vana vid. Varje kristen riktning brukar ha en egen form på krucifixet. Det enda jag med säkerhet kände igen var den fransk-reformerta kyrkans. Jag anade att det i Skärholmen bor folk, som har kommit från länder i Asien och Afrika, där de reformerta missionärerna varit framgångsrika i sitt missionsarbete.

Jag gick tillbaka till kvinnorna i slöja, De hade köpt både stora och små dukar. Flickan bakom disken log vänligt mot dem och sa att dukarna inte gick att tvätta i tvättmaskin. Den ena kvinnan förstod ingenting av vad som sades, medan den andra muttrade något om att matbordet antagligen skulle bli så söligt, så att det bara var att slänga dukarna.

Kalas genererar alltid sopor av olika slag. Jag traskade vidare till Coop Forum för att köpa ost. Det första jag stötte på var travar av papptallrikar dekorerade med kräftor, pappershattar för kräftskivan och stora och röda pappersservetter.

Det var säkert jobbigt att vara sophämtare helgen som gått. Slut på Ramadan och slabb efter kräftskivor. Jag är glad att jag är pensionär och slipper släpa på soptunnor.

Processing your request, Please wait....

Report as:	Invalid Contents Other
Write in Words: (Optional)

I rampljuset

Påfallande