Relationer
Modiga är de som vågar älska någon utan att veta vad som händer i morgon
Först kärnfamiljen och nu parförhållandet…Det är inte längre ovanligt eller konstigt att barn lever med en förälder, eller pendlar mellan två. Det är olika i olika kretsar angående vilken status det ena eller det andra har. Möjligtvis försöker fortfarande de som lever i kärnfamiljer att lyfta fram kärnfamiljen som ledande angående status: att det är vad alla strävar efter och att det är vissa som lyckats. Ensamstående kvinnor/mammor kan ibland ses som ett hot. ”Man blir hembjuden till sina väninnor på te på tisdag eftermiddag då mannen inte är hemma”, sa en kvinnlig journalist en gång (i ett program jag inte minns vad det hette och inte heller hennes namn). Ändock kan man nu 2009 se det som att familjetyperna håller på att decentraliseras på så vis att kärnfamiljen inte längre står högst upp i en slags hierarkisk ordning.
Nu är det parförhållandet som är i samma läge som familjeformen var för kanske så där 20 år sedan. För tjugo år sedan fanns det trogna och otrogna parmedlemmar. Och där fanns förstås olika verkligheter. Förmodligen var lika många otrogna på den tiden, men man både gömde det och blundade för det i större utsträckning. Och det var otänkbart att öppet prata om sina snedsprång, eller annorlunda leverne. Det sköttes i kretsen av förtrogna. Visserligen har vi bland annat haft 70-talet med kollektiven och det öppna förhållningssätt som åtminstone enligt myten fanns inom kollektivet. Men det var dom och vi andra såg oss som ”normala” och var antingen gifta/sambos/hade förhållanden, eller hade inget av det där. Som sagt fanns det även då människor mitt emellan allt det där, men det pratades inte om det. Nu har vi börjat prata om det och i en slags gråzon finns det mera på riktigt (halvoffentligt) alla möjliga konstellationer av förhållanden. Att någon har mer molekylära förhållanden får mera vara upp till var och en.
På samma sätt som ungdomskulturen tog över vårt samhälle för ett antal decennier sedan håller nu singelkulturen på att ta över. Vi äger inte längre någon. Det kan vara målet att leva i ”nöd och lust”, men målet är inte att leva på så sätt att det varar livet ut. Målet är att göra det så bra som möjligt i nuet. Och det kräver en helt annan typ av kärlek, inte minst den erotiska kärleken. Många har för att få ihop livets alla delar det ena med en och det andra med en annan. Andra lyckas få in allt tillsammans med en. Någon tredje har bara det ena. Har man bara den erotiska delen krävs det något annat som gör det tryggt. Har man bara det trygga, så finns det förmodligen något skäl till det.
Men må var och en få leva som man vill. Det är kanske mottot för år 2009? Men det krävs förstås både generositet och ett slags moraliskt leverne. Moraliskt på så sätt att man är ärlig mot dem man lever med. Samtidigt så kan man undra hur mycket hänsyn man ska ta då någon inte vill acceptera och vill äga en och man själv vill något annat. Ibland är det inte bara att skilja sig. Det kan finnas ”hundra” skäl till att det inte är bra just då. men är det bara den som lever utanför det traditionella som ska ta ansvar? Ännu har inte alla kommit dit att man ser sin partner som någon man har till låns. Men kanske skulle många ha det bättre då och vara mer rädd om sitt förhållande.
Spännande är de som vågar leva sitt eget liv. Generösa är de som låter var och en ta sitt eget ansvar. Modiga är de som vågar älska någon utan att veta vad som händer i morgon.
Processing your request, Please wait....
