8 Mars, 2010 21:46
Ibland är man alldeles för dålig på att bekräfta i stunden och då man säger något i efterhand är det nästan alltid för sent. Men jag vill ändå försöka. Kanske han läser. Han berättade för mig då han gjorde sina val. Han levde med en kvinna som ”var för god för honom”. Resten är mest min tolkning. Men jag känner honom mycket väl. Han ville skaka om henne och återta sin makt. Han klarade helt enkelt inte att vara så kär. Det gjorde honom alldeles för sårbar. Han är man och det viktigaste var att ha makten över sig själv. Han bad henne flytta och kastade sig in i ett nytt förhållande. Han tog någon han kände och som ha visste att han aldrig skulle bli kär i. Hon hade något som var tillräckligt, men hans hjärta fanns hos den andra. Den han var kär i skulle hämta sina sista saker och hittade hans nya i lägenheten. Man skulle kunna tro att det var hans önskan att såra henne lite. Det blev kanske ett sätt att komma upp till samma nivå. Inte speciellt kärleksfullt, men tanken var ju att inte blotta sig själv.
Hon försvann långt bort och gifte sig med en annan och med den nya fick han raskt många barn. De levde fridfullt, men inte kärleksfullt. Hon hans nya fru lät honom vara ifred med sina tankar, samtidigt som hon ständigt vaktade honom strategiskt utan att heller själv blotta sig. De hade ett bra familjeliv, men blev tärda i brist på kärlek.
Så kom jag in – förmodligen först som en påminnelse om den han lämnat för länge sedan. Och det känns så här i efterhand som om jag var substitutet för hon som försvann. Jag fick vara mig själv helt och hållet – vilket jag gillade – så jag måste ha varit lik henne – men jag fick bara vara mig själv så långt som att jag överensstämde med hans gamla kärlek. Ibland var det som han ville lägga på mig saker som inte ar jag. Och nu förstår jag. Men vi utvecklade en ny kärlekssaga och det blev vi. Och vi kunde prata om allt och vi ville mer. Vi ville ha barn och ville bli vi på riktigt.
Men nu var det frun som agerade. Hon hade förmodligen också räknat ut att hon inte var den mest älskade, men hade på något sätt accepterat det. Men att han nu hittat en tredje som på kärleksstegen tycktes ha gått om henne själv blev för mycket. Hon gjorde allt för att hindra vår kärlek. Alla svarta trick man kan tänka sig.
Vad jag inte visste var att i samma veva hade den gamla kärlekens man dött och hon var alltså singel. Nu i efterhand undrar jag förstås om det verkligen var så att frun hotade, eller om det var han som ånyo iscensatt något för att på sitt sätt fånga sin gamla kärlek.
Jag var så kär att jag inte alls kunde förstå vad han sa då han berättade att hon den gamla var för god för honom. Men jag vet att han inte vågar vara kär. Så fort det blir riktigt bra, så drar han sig tillbaka. Han är jätterädd att blotta sig. Han borde vara ungkarl och endast göra snabba erövringar. Eller så är det att han nu bestämde sig för att sluta cirkeln. Jag har fått honom att våga mer. Stoppat tillbaka allt det hans fru i sin iver att stänga in honom har tagit ifrån honom. Nu kanske det är dags att erövra den gamla kärleken?
Lycka till! Fast lite för många som varit ”foder” under vägen om man säger så. Du har förstås inte menat något illa. Du har trott att du har varit i ett slags underläge. Jag vet ej varför du tror det. Det var det jag skulle säga. Tro inte att du är i underläge. Våga älska! Du har allt att vinna! Jag då? Mitt liv har också förändrats. Kanske hoppas jag också på dig. Jag har haft det lite omtumlande kan man säga och har inte vågat fundera på det.
Men tänk hur det kan bli. Gift er bara av kärlek är vad man skulle vilja säga till de unga. Allt annat medför alltid elände i någon form på så sätt att människor i sin olycka gör mindre bra saker. Följ hjärtat!
5 Januari, 2010 23:20
I bibeln heter det att du ska inga Gudar hava jämte mig. Man kan tänka lite vidare och se det som att man inte ska ha några idoler – vara sig själv. Men kanske är just detta en av vår tids stora problem – vi ska vara så väldigt mycket oss själva nog. Att hela tiden ösa ur sin egen källa är ett väldigt stort krav. Vi ska själva vara allt. Vi ska kunna allt från att mecka frusna rör till att besluta om smått och stort.
De är väl inte fel att även som vuxen bli lite inspirerad ibland av olika personer och även för den delen fenomen? Det är som att lite be om hjälp och erkänna att man tar emot hjälp. För mig ger det kraft att skriva utifrån något. Det är svårt att göra något helt eget. Visst jag kan detaljerat beskriva min vardag. Men kanske finner jag det inte själv så spännande. Därför hittar jag något jag kan bolla med. Men kanske blir det en slags ”covers” om man gör så?
Kanske är det där att detaljerat skriva vad man gör ett sätt att vara unik, men inte minst är det förstås att bjuda in läsaren i sin verklighet. Att som skribent egentligen inte göra några tolkningar. Visa som det är. Det är ett sätt. Och det vanliga i bloggandet. Egentligen hör jag mera hemma i kåserivärlden. Med de som skriver kåserier är mer etablerade än jag. Finns det någon kåseriportal för amatörer? Där skulle jag nog mer passa in.
Mitt sätt just nu är mera att leka med kända saker och göra små ”covers” på dessa teman. Vad det kallas i skrivvärlden vet jag ej. Men målet är väl för alla skribenter att en dag helt kunna ösa ur egen källa – fånga ”pennan” och göra en helt egen saga – eller mer skönlitterärt berätta något som är sant.
31 December, 2009 14:37
Men på ngt sätt… inte sorglig dag, …men ändå…vet inte vad det är…kanske separationsångest? från 2009. Jo sorglig angående minnet av något jag förlorade den här dagen för två år sedan. Men tiden läker ens sår…kanske.
Är det bokslut man gör i sitt inre som det heter?…jag vet inte…kanske borde man göra bokslut oftare…ingående o utgående balans…eller så är det inte bra att göra bokslut då man inte vill göra det…fest, glitter och glamour…det är väl så många ser nyåret och visst ska man leva och njuta…alldeles för lite passion i det här landet…men på något sätt så …jag gillar nog inte att vara slav under konventionen….så är det nog…alla som har barn i tjugoårsåldern uppåt och neråt har läst Alfons Åberg, då faster Fiffi (?) kom på besök och ordnade kalas. Alfons ville inte ha kalas. Hans största behållning blev då nästan alla hade gått och han satt kvar under bordet med tror jag två av hans vänner.
Idag är jag separerad från min älskade och det är nog där skon klämmer. Jag vill göra bokslutet med honom. Inte förrän på lördag om ”vädrets makter” vill oss väl. Men den som väntar på något gott…nu blev jag genast gladare. Ska i alla fall ordna en fin middag idag och tända ljus. Gott Nytt År!
27 December, 2009 14:47
En jul då vi skulle packa upp vår julkrubba var Josef försvunnen. Det var många år sedan och Josef har sedan dess varje jul lyst med sin frånvaro. I år flera år senare så undrade jag själv varför jag inte köpt mig en ny Josef.
Var det en slags tro på ödet? Att det hela hade sin mening. Eller var det för att det faktiskt är ett ganska vanligt liv att leva idag, att vara ensamstående. Men pappan brukar ju oftast i alla fall finnas någonstans i periferin.
Ja, visst Josef kanske hade hamnat i fel kartong bara och fanns i någon sådan där låda (på vinden) som man inte tittar i så ofta. Stackars Josef och stackars Maria och Jesus i så fall – att vi liksom slarvat bort honom.
Men på något sätt såg jag det hela som en slags modern förändring av den traditionella metaforen. Maria och Jesus tycks ändå ha klarat sig relativt bra under dessa år och är alltid omgiven av många andra människor. Men det kanske mitt försvar. Förstås borde jag ha köpt en ny Josef. Det är ju liksom jag som haft makten i min julkrubba. Jag får skylla på att det var obetänkt av mig, ja helt enkelt har jag inte tänkt alls.
Om det vore å lätt att hjälpa människor att ha det bra, varför hjälper man inte andra lite oftare. Ja, jag ska nu gå ut och shoppa och försöka hitta en udda Josef någonstans. Jag kan ju inte köpa ett nytt komplett set. Var ska jag då göra av den nya Maria med sin Jesus? Ta, Josef ifrån henne. Det blir inte bra. Sätta dit även en ny Maria, så att Josef får två fruar och två barn? Jag vet inte, men utan att vara religiös mer än så där allmänt så blir jag lite skrockfull kan man kanske säga det. Man ska nog inte försöka ändra på de religiösa intrigerna så värst mycket. Och kanske får det bli så att gjort är gjort, om inte Josef dyker upp, för det blir nog lite svårt att hitta en ledig Josef.
18 December, 2009 19:00
Vet ej om Tiger Woods är den hetaste. Kanske är det snökaoset. Vad har hänt med media??? Tiger är förmodligen inte den första mannen som varit otrogen. Förlåt mig, men jag är inte riktigt påläst vad det gäller Tigeraffären. Träffat ”12” kvinnor, eller träffat en kvinna ”12” gånger. Vad är värst? Och vem bestämmer det. Men om en undersökning skulle göras, så skulle nog ganska många både män och kvinnor hamna i ”skamvrån”. Och många älskare/älskarinnor som skulle få dra sig tillbaka med svansen mellan benen. Ja, det är så media målar upp det. Förmodligen går man på läsarnas linje. Vilka är då dessa läsare som styr detta sätt att se på otrohet. Varför vänder sig media till dessa? Jo, för att otrohet är något väldigt vanligt och där många läsare kan känna igen sig eller åtminstone leva sig in i det hela.
Ja, Tiger var den jag började med. Ung, snygg och berömd. Har förmodligen en svans med kvinnor efter sig. Gifter man sig med någon sådan, så måste man väl på något sätt kalkylera med det som nu inträffat? Ja, inte för att det är moraliskt försvarbart vad han gjort, men kära nån – få människor är så starka att de kan stå emot det som en sådan berömmelse kan ge. Han är bara människa. Och ja visst – han har formellt varit otrogen och sårat människor. Men han har idkat kärlek eller sex – jag vet inte vad – han har inte yxmördat någon. Jag är för det första kvinna, men försöker ändå tänka mig in i situationen. Då jag var 35 om jag då hade sett bra ut och på något sätt hade blivit berömd. Gift och flerbarnsmamma. Och så hade jag åkt på turné iväg från min familj och hade då blivit uppvaktad av den ena efter den andra. Hade jag då stått emot? Och var går gränsen? Sen nu då några år senare hade dessa män stigit fram och berättat den ena sagan efter den andra och tjänat kosing på kuppen. Hur hade jag tänkt och hur hade min man tänkt? På något sätt hade han varit lite förberedd, samtidigt som ….jag kan bara ge ett råd. Ni som gifter er med någon som ni delar med övriga världen. Förvänta er inte trohet. Det är som att gifta sig med någon som redan har barn. Det blir inte samma tvåsamhet. Men det kan ha sina andra fördelar och kanske något bättre…men man kan inte samtigt få 100 % trohet. Det finns säkert trogna män, men de är sällan berömda och på annat sätt har saker som väldigt många dras till. Nu kanske jag får någon slags manlig motsvarighet till Fredrika Bremerförbundet hack i häl…men jag vågar ändå utmana lite.
Och det så kallade snökaoset som det framställs i media. Är det inte december? Brukar det inte vara kallt och snö då? Vad handlar kaoset om. Var i ligger moralen att skapa en hysteri bara för att sälja mer. I går på TV4 pratades det om de höga elpriserna – orsakat av något extra ordinärt angående kylan. Vadå, vad är extraordinärt? Inte kylan i alla fall. Det var inte en enda journalist som ifrågasatte det hela. Är det inte vad vi har journalister till? Skärp er! Eller är det så att allt annat i världen är så bra att det inte finns intressantare och viktigare saker att skriva om?