5 Juni, 2010 21:37
Upp med tuppen och ut ut ut!
Vad skönt med sommar!
Och ljust är det länge länge.
Men hu så mycket att göra,
Både hemma och på jobbet.
Men samtidigt vet jag,
att det bästa just nu är att
ha fullt upp.
Tror nästan att jag jobbar
extra mycket för att få tiden att gå.
På natten är det,
samma sak varje natt.
Och varje natt tror jag,
att jag ska kunna skölja bort
längtan efter dig med ett glas vatten.
Så dumt. För när jag lägger huvudet
på kudden igen så är det lika tomt
där bredvid mig.
Men snart ska vi ses.
Soluppgången den dagen blir
som om någon äntligen
öppnar en dörr som gått i baklås.
Och så kommer timmarna av förväntan.
Som att gå ur ur skogen mot solen.
Allt går som en dans.
Så ses vi. Det är som om allt annat
runt om stannar upp. Äntligen!
Jag ler, du ler och när vi tar på varandra är det som om
vi är formade för varandra.
Förr tog det en stund att liksom känna in.
Men vi har lärt oss.
Plötsligt utan ens hunnit ha tänkt tanken,
så är du och jag vi.
För en stund. Ja, ända tills plikten kallar.
Ibland undrar jag vad som är vad.
Jag skulle gärna vilja att han låg där på
kudden bredvid mig.
Men tänk om det där vi har,
att vi har det bara för att vi måste längta så mycket.
Men samtidigt vet jag känslan då vi ses.
Den är så stark. Jag vet att det är stark.
Jag har varit med förr.
Jag tror vi skulle bestå
och kanske till och med växa
om vi oftare sov tillsammans.
Ja, jag är säker på det.
5 Januari, 2010 23:20
I bibeln heter det att du ska inga Gudar hava jämte mig. Man kan tänka lite vidare och se det som att man inte ska ha några idoler – vara sig själv. Men kanske är just detta en av vår tids stora problem – vi ska vara så väldigt mycket oss själva nog. Att hela tiden ösa ur sin egen källa är ett väldigt stort krav. Vi ska själva vara allt. Vi ska kunna allt från att mecka frusna rör till att besluta om smått och stort.
De är väl inte fel att även som vuxen bli lite inspirerad ibland av olika personer och även för den delen fenomen? Det är som att lite be om hjälp och erkänna att man tar emot hjälp. För mig ger det kraft att skriva utifrån något. Det är svårt att göra något helt eget. Visst jag kan detaljerat beskriva min vardag. Men kanske finner jag det inte själv så spännande. Därför hittar jag något jag kan bolla med. Men kanske blir det en slags ”covers” om man gör så?
Kanske är det där att detaljerat skriva vad man gör ett sätt att vara unik, men inte minst är det förstås att bjuda in läsaren i sin verklighet. Att som skribent egentligen inte göra några tolkningar. Visa som det är. Det är ett sätt. Och det vanliga i bloggandet. Egentligen hör jag mera hemma i kåserivärlden. Med de som skriver kåserier är mer etablerade än jag. Finns det någon kåseriportal för amatörer? Där skulle jag nog mer passa in.
Mitt sätt just nu är mera att leka med kända saker och göra små ”covers” på dessa teman. Vad det kallas i skrivvärlden vet jag ej. Men målet är väl för alla skribenter att en dag helt kunna ösa ur egen källa – fånga ”pennan” och göra en helt egen saga – eller mer skönlitterärt berätta något som är sant.
31 December, 2009 14:37
Men på ngt sätt… inte sorglig dag, …men ändå…vet inte vad det är…kanske separationsångest? från 2009. Jo sorglig angående minnet av något jag förlorade den här dagen för två år sedan. Men tiden läker ens sår…kanske.
Är det bokslut man gör i sitt inre som det heter?…jag vet inte…kanske borde man göra bokslut oftare…ingående o utgående balans…eller så är det inte bra att göra bokslut då man inte vill göra det…fest, glitter och glamour…det är väl så många ser nyåret och visst ska man leva och njuta…alldeles för lite passion i det här landet…men på något sätt så …jag gillar nog inte att vara slav under konventionen….så är det nog…alla som har barn i tjugoårsåldern uppåt och neråt har läst Alfons Åberg, då faster Fiffi (?) kom på besök och ordnade kalas. Alfons ville inte ha kalas. Hans största behållning blev då nästan alla hade gått och han satt kvar under bordet med tror jag två av hans vänner.
Idag är jag separerad från min älskade och det är nog där skon klämmer. Jag vill göra bokslutet med honom. Inte förrän på lördag om ”vädrets makter” vill oss väl. Men den som väntar på något gott…nu blev jag genast gladare. Ska i alla fall ordna en fin middag idag och tända ljus. Gott Nytt År!
27 December, 2009 14:47
En jul då vi skulle packa upp vår julkrubba var Josef försvunnen. Det var många år sedan och Josef har sedan dess varje jul lyst med sin frånvaro. I år flera år senare så undrade jag själv varför jag inte köpt mig en ny Josef.
Var det en slags tro på ödet? Att det hela hade sin mening. Eller var det för att det faktiskt är ett ganska vanligt liv att leva idag, att vara ensamstående. Men pappan brukar ju oftast i alla fall finnas någonstans i periferin.
Ja, visst Josef kanske hade hamnat i fel kartong bara och fanns i någon sådan där låda (på vinden) som man inte tittar i så ofta. Stackars Josef och stackars Maria och Jesus i så fall – att vi liksom slarvat bort honom.
Men på något sätt såg jag det hela som en slags modern förändring av den traditionella metaforen. Maria och Jesus tycks ändå ha klarat sig relativt bra under dessa år och är alltid omgiven av många andra människor. Men det kanske mitt försvar. Förstås borde jag ha köpt en ny Josef. Det är ju liksom jag som haft makten i min julkrubba. Jag får skylla på att det var obetänkt av mig, ja helt enkelt har jag inte tänkt alls.
Om det vore å lätt att hjälpa människor att ha det bra, varför hjälper man inte andra lite oftare. Ja, jag ska nu gå ut och shoppa och försöka hitta en udda Josef någonstans. Jag kan ju inte köpa ett nytt komplett set. Var ska jag då göra av den nya Maria med sin Jesus? Ta, Josef ifrån henne. Det blir inte bra. Sätta dit även en ny Maria, så att Josef får två fruar och två barn? Jag vet inte, men utan att vara religiös mer än så där allmänt så blir jag lite skrockfull kan man kanske säga det. Man ska nog inte försöka ändra på de religiösa intrigerna så värst mycket. Och kanske får det bli så att gjort är gjort, om inte Josef dyker upp, för det blir nog lite svårt att hitta en ledig Josef.
18 December, 2009 19:00
Vet ej om Tiger Woods är den hetaste. Kanske är det snökaoset. Vad har hänt med media??? Tiger är förmodligen inte den första mannen som varit otrogen. Förlåt mig, men jag är inte riktigt påläst vad det gäller Tigeraffären. Träffat ”12” kvinnor, eller träffat en kvinna ”12” gånger. Vad är värst? Och vem bestämmer det. Men om en undersökning skulle göras, så skulle nog ganska många både män och kvinnor hamna i ”skamvrån”. Och många älskare/älskarinnor som skulle få dra sig tillbaka med svansen mellan benen. Ja, det är så media målar upp det. Förmodligen går man på läsarnas linje. Vilka är då dessa läsare som styr detta sätt att se på otrohet. Varför vänder sig media till dessa? Jo, för att otrohet är något väldigt vanligt och där många läsare kan känna igen sig eller åtminstone leva sig in i det hela.
Ja, Tiger var den jag började med. Ung, snygg och berömd. Har förmodligen en svans med kvinnor efter sig. Gifter man sig med någon sådan, så måste man väl på något sätt kalkylera med det som nu inträffat? Ja, inte för att det är moraliskt försvarbart vad han gjort, men kära nån – få människor är så starka att de kan stå emot det som en sådan berömmelse kan ge. Han är bara människa. Och ja visst – han har formellt varit otrogen och sårat människor. Men han har idkat kärlek eller sex – jag vet inte vad – han har inte yxmördat någon. Jag är för det första kvinna, men försöker ändå tänka mig in i situationen. Då jag var 35 om jag då hade sett bra ut och på något sätt hade blivit berömd. Gift och flerbarnsmamma. Och så hade jag åkt på turné iväg från min familj och hade då blivit uppvaktad av den ena efter den andra. Hade jag då stått emot? Och var går gränsen? Sen nu då några år senare hade dessa män stigit fram och berättat den ena sagan efter den andra och tjänat kosing på kuppen. Hur hade jag tänkt och hur hade min man tänkt? På något sätt hade han varit lite förberedd, samtidigt som ….jag kan bara ge ett råd. Ni som gifter er med någon som ni delar med övriga världen. Förvänta er inte trohet. Det är som att gifta sig med någon som redan har barn. Det blir inte samma tvåsamhet. Men det kan ha sina andra fördelar och kanske något bättre…men man kan inte samtigt få 100 % trohet. Det finns säkert trogna män, men de är sällan berömda och på annat sätt har saker som väldigt många dras till. Nu kanske jag får någon slags manlig motsvarighet till Fredrika Bremerförbundet hack i häl…men jag vågar ändå utmana lite.
Och det så kallade snökaoset som det framställs i media. Är det inte december? Brukar det inte vara kallt och snö då? Vad handlar kaoset om. Var i ligger moralen att skapa en hysteri bara för att sälja mer. I går på TV4 pratades det om de höga elpriserna – orsakat av något extra ordinärt angående kylan. Vadå, vad är extraordinärt? Inte kylan i alla fall. Det var inte en enda journalist som ifrågasatte det hela. Är det inte vad vi har journalister till? Skärp er! Eller är det så att allt annat i världen är så bra att det inte finns intressantare och viktigare saker att skriva om?