Senaste Inläggen
Nytt år, nya mål
1 Januari, 2010 17:29
Som traditionen bjuder innebär ett nytt år också nya målsättningar. Vi ger oss själva nyårslöften och vi förhandlar smarta mål med våra arbetsgivare. Vi förväntas utvecklas och växa, åstadkomma och producera. Allt detta är nog bra men varför måste det ske just på nyår. Varför ska vi förändras över en natt, en av de mörkare i vårt land? Varför ges inga 17 september löften, eller för den delen mål som ska införas från den 31 december?
Trots denna godtycklighet har jag ändå försökt idag. Förvisso blev inte långpromenaden upp till bergstoppen av. Hagelstormen och åskvädret sänkte ambitionen, men en hel timme på crosstrainern blev det. Nu ska jag bara ta tag i den andra delen av löftet, en hälsoriktig kost med minimalt alkoholintag. På något sätt känns det svårare. Det italienska vinet är för gott.
Processing your request, Please wait....
Senaste Inläggen
Gott Nytt 2010!
31 December, 2009 19:18
Nästa år:
- Tar min yngsta dotter studenten
- Tar min äldsta dotter sitt körkort och fortsätter med sina studier
- Behåller både min pappa och min mamma hälsan
- Fortsätter jag och hustrun att utvecklas och lär oss hela tiden nya saker
Gott nytt år alla Daxare, jag hoppas att ni också kommer att lyckas med era mål!
Processing your request, Please wait....
Senaste Inläggen
50+, I’ve Got Life!
27 September, 2009 23:07
50+, över 50, född före 1959, alla olika sätt att uttrycka vår ålder. Den ålder då dagarna som är kvar är färre än de som varit men också den ålder som ger chans till reflektion och ett sista ryck när dagishämtningarna och bilskjutsarna till balettskolan till sist klarats av.
Vi som just har uppnått denna ålder har hunnit uppleva mycket. Världen har under vår egen livstid förändrats. De forna europeiska fienderna samarbetar nu i en frivillig union. De fordom fattiga kolonierna i ett fjärran Asien tävlar snart med oss i välståndsligan samtidigt som de erbjuder paradisliknande sandstränder blott en överkomlig flygresa bort. Världen har blivit mindre när flyg- och telekommunikationer både blivit snabbare och billigare.
Framför allt har vi upplevt ett historiskt skede som påverkat oss alla, våra samhällen och vår kultur. Vi upplevde det delade Europa under 45 år, vi upplevde kärnvapenhotet, vi upplevde murar och barriärer, vi upplevde det Kalla kriget. Ett krig som utkämpades utan öppna militära bataljer men som var minst lika hårt som någonsin ett första eller ett andra världskrig.
Det var ett förrädiskt krig. Vi kom att vänja oss. Vi kom att se murar genom klassiska stadskärnor som normalt. Vi kom att acceptera att leva med hotet om en plötslig kärnvapenvinter, ett hot som både var större och mer direkt än något förhöjt koldioxidutsläpp. Då och då försökte vi att göra motstånd. Vi demonstrerade mot de verkliga krig som trots allt bröt i ut i länder långt borta, men, på det hela taget, lärde vi oss att leva med det, att älska bomben som Peter Sellers uttryckte det i en dystopi ifrån 1964.
Det Kalla kriget upphörde den där fantastiska hösten 1989 men det fortfarande lever kvar hos oss alla 50+. Framför allt lever det kvar i vår kultur och kanske mest av allt i den musik vi fortfarande lyssnar på, i de filmer vi fortfarande ser.
Den 27 september 1968 gick Hair upp i West End i London där den som i New York kom att fylla salongerna tusentals gånger. Uppsättningen kan vara den första rockoperan och gjorde storde upmärksamhet inte bara för sin liberala syn på droger och sex utan också för det överskuggande pacifistiska och antirasistiska temat. Hippien föddes och våra kläder förändrades. Hade jeansen blivit så accepterade utan Hair?
Hair lever än idag, en nyuppsättng drar fulla hus på Broadway och filmen ifrån 1979 snurrar fortfarande i många DVD spelare, men det är framför allt musiken som lever. Goodmorning Sunshine, I’ve Got Life! Se där ett exempel på hur det Kalla krigets kultur fortfarande lever med oss 50+.
Processing your request, Please wait....
Senaste Inläggen
Skakad
9 April, 2009 00:00
Katten väcker oss, orolig som aldrig annars. Hon kommer till ro efter mycket klapp och kel. Vi kommer också till ro, klockan är trots allt bara lite mer än tre på morgonen. Strax därpå väcks vi igen.
Det börjar som en skakning på övre däck. Fönsterrutorna skallrar. Ett lågmält muller följer medan skakningarna tar i. Vi förstår: en jordbävning. Den håller på längre än den brukar, skakningarna är längre och kraftigare än vanligt. Den är större än vanligt, men när den är över somnar vi om. Huset står ju kvar.
Nästa morgon ser vi katastrofen berättas på nyheterna. Redan är ett tiotal döda, hela städer och samhällen är förstörda. Människor gråter öppet över de saknade. I en by saknas en av tre.
Idag, tre dagar senare, räknas de döda i hundratal, de saknade i ytterligare hundratal, de skada i tusental och de hemlösa i tiotusental. Rapporterna ifrån tältstäderna, “i tendopoli”, fyller nyheterna. Premiärministerns besök och inte alltid genomtänkta uttalanden skapar rubriker men, på det hela, verkar räddningsarbetet pågå. Varje dag verkar vara lite bättre än den förra. Det sedvanliga italienska kaoset uteblir.
De var först i Thailand efter annandag Jul 2004, de sköter det som de ska nu. Varför kan de inte klara det i vardagen också?
Processing your request, Please wait....
Senaste Inläggen
Att äta ett äpple
20 Mars, 2009 00:00
Det var bråttom. Skollunchen var för kort och cykelvägen tillbaka för lång. Träskor var på modet. Gatan i Mälarhöjden var grusig och gropig, trafikvolymen var inte så stor. En liten sten fastnar i framhjulet och er berättare gör en volt framåt, över styret, och landar på ansiktet. Tre framtänder lossnar i fallet och återfixeras sedan av duktiga tandläkare på Eastmaninstitutet. Sedan den dagen äter jag inte hela äpplen, det har inte gått.
Tänderna sitter dock kvar i många år tills en dag då en röntgen bild avslöjar resorption. Roten på en av de tre är plötsligt borta. Nya tandläkarbesök planeras och genomförs, skruvar av titan och kronor av keramik installeras. Jag blir en bionic man. Röntgenbilder avslöjar numera oorganiskt material i munnen.
De nya tänderna sitter fast, stenhårt fast. De vickar inte fram och tillbaka som de gamla gjorde. Jag känner varje tugga in till käkbenet, så integrerade har de blivit i min benstomme.
Jag hittar ett äpple i en lunchpåse, ett helt äpple, ett äpple som jag inte ätit det sättet på mer än trettio år. Det luktar gott och jag är hungrig. Jag plockar försiktigt bort etiketter och tvättar det varsamt i ljummet vatten, torkar det torrt och glänsande. Sedan sätter jag tänderna i det, genom skalet som jag gjorde en gång. Den både söta och syrliga smaken möter tungan, tuggorna sprider smaken i hela gomen. När endast en skrott är kvar kommer tanken: Jag kan äta ett äpple igen. Det har jag trots allt saknat.
Processing your request, Please wait....
I rampljuset
Påfallande
Namn: Matsestomp
Nya Inlägg
