9 Mars, 2010 18:11
Min dag började med att jag fick ett samtal om att min svåger låg på sjukhus och hade fått en hjärtinfarkt. För mig var det bara att försöka att få tag i min syster på hennes jobb, för att kunna meddela henne. Det tog ett taf för inte hade jag skrivit upp hennes jobb nummer, har bara varit och hämtat henne där, helt plötsligt kom jag inte ens i håg vad förskolan hette, men det ordnade sig.
Nu väntar min svåger på att få göra en By-Pass operation, och jag fick en De-je-vu känsla.
30 April 1995 gjorde min man en By-Pass operation, det var en av mina längsta dagar i mitt liv, denna väntan innan man fick beskedet att operationen var gjord och att han låg på uppvaket. Fick bara veta att det krånglat under operationen, sen efteråt när vi läste journalerna så visade det sig att det var en hårsmån ifrån att de fick ihop ådrorna igen. Det blev en lång och hemsk konvalecent tid, han fick sjukhussjukan,operationsåret blev infekterat. Det slutade med att jag som inte har någon form av vårdutbildning fick lägga om ett sår i flera månader innan det läkte ihop. Efter det brukade min man kalla mig för sin egen sjuksköterska. Efteråt visade det sig att operationen misslyckats By-passerna kalkade igen , så det var bara att acceptera och leva med en mindre hjärtkapacitet. Sedan följde en 13 år lång kamp med sjukdomar som föjde slag i slag.
Jag var ju hos tandläkaren i går, och även där fick jag en påminnelse men den var possitiv. För när jag skulle gå så ville både tandläkaren och tandsköterskan berätta för mig vilket avtryck min man hade gjort på dem. Skönt att höra att även andra uppfattat honom som speciell, Trots alla sjukdomar och besvär så var det väldigt sällan som han beklagade sig.
I bland behöver man påminnas om hur bra man egentligen har det, jag har det otroligt bra som har någon att älska och älskas av. Tack för att du finns där för mig.
7 Mars, 2010 23:09
Jag hade lovat att ordna middag för min mamma som fyllde 75-år på torsdagen. Gick upp redan klockan 7 på morgonen för att förbereda det jag kunde, sen packade jag mina väskor, datorn var nästan det viktigaste. Åkte till mina föräldrar där mina syskon mötte upp sen åt vi lunch hos föräldrarna, mammas goda pannkakor. Satte oss i bilen och åkte mot Marholmen där vi hyrt en stuga då mamma inte ville vara hemma på sin födelsedag. När vi åkte dit så kändes det konstigt, hela bilen vibrerade, men vi kom i alla fall fram till stugan. De hade precis renoverat huset så det var sprillans nya möbler. och ommålat. Vi hann och spela en plump innan middagen serverades. Jag hade köpt bubbelvin och till det serverade jag tunnbrödsrullar fyllda med hamburgerkött med cremefraiche som var smaksatt med pepparrot och äpple, förrätten blev en räksallad hade tänkt göra en räkcoctail, men hittade inget bra att servera det i. Huvudrätten blev piccata som jag använde kycklingfile i stället för kalvkött, serverades med ris som var en blandning av fullkornsris och rött ris, efterrätten var en ananaspaj som serverades med blåbär,hallon och vaniljkesella. Vi var alla mätta och belåtna när vi gick till sängs.
På fredagen åkte vi in till Norrtälje för att uppsöka en däckverkstad efter lite strul, så hade bilen fått två nya däck med nya fälgar, vi hade tur att inget hände på väg dit. De gamla däcken hade börjat separera sig ifrån fälgarna. Den dagen blev det en sen lunch på en Chinakrog. På kvällen invigde jag min syster i Farmville spelet på Facebook, hon har inte förstått min förtjusning över det spelet , ” Det är ju så himla kul”.
På lördagen hade vi lite svårt att förklara varför vi nödvändigtvis måste in till Norrtälje igen, men vi skyllde på att det var en loppis som vi absolut bara måste besöka, så vi åkte in och gick och kollade på loppisen. Stötte på en gammal klasskamrat som jag inte sett på väldigt länge, ibland är världen liten. Hade parkerat bilen vid resturang båten Norrtälje, mina föräldrar var på väg att sätta sig i den för att åka tillbaka till stugan, men då ville jag absolut att vi skulle fika på båten. Mamma blev glatt överraskad över att se tre av sina barnbarn sitta där, vi hade lyckats hålla det hemligt, och det är inte lätt i min familj. Efter att ätit en lättare lunch så skulle vi alla åka till stugan och äta tårta och fika, men barnbarnen ville så gärna gå in på loppisen, så jag fick stanna kvar med dem så att de skulle hitta till stugan. En av mina systerdöttrar fyndade, en soffa,brödskrin,skål,lampa, och blomkruka , tur att det fanns takräcke och att jag ”moster” hade kontanter. Det var en väldigt lycklig tjej som åkte hem ifrån Norrtälje igår kväll.
Som vanligt så vart det ingen sovmorgon frukost klockan 7, städning av stugan och så hemfärd, lyssnade till referat ifrån Vasaloppet på radion min mamma älskar sport, och tycker inte alls om när norrmännen vinner över svenskarna i skidåkning, själv bryr jag mig inte. Åt lunch hos föräldrarna innan jag kunde ta min bil och åka hem, för jag väntade ju besök.
Den här helgen blev det inget fredagsmys fick vänta ända till söndagen, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

25 Februari, 2010 00:19
Härom dagen kändes det som om någon/något hade bestämmt sig för att jag inte fick vara allt för glad, det ena efter det andra bar gick sönder helt plötsligt. I går ringde det en man som driver serviceföretaget som brukar hjälpa mig med min värmepump, och med en ängels tålamod lotsat han mig rätt så nu fungerar värmen som den ska. När jag kollade kökskranen i kväll när jag kom hem så var den tinat, så det är som jag brukar intala mig själv det finns inga omöjligheter bara möjligheter. Det gäller att tro på sig själv att man kan och inte lyssna på den där som sitter på ena axeln som vill trycka ner en när man svävar iväg för långt.
Den senaste tiden har jag varit duktig att be om hjälp, istället för som strutsen stoppa huvudet i sanden, för med hjälp av vänner och familj så ordnar sig sakerna till det bättre. En annan sak som förändrats hos mig det är att jag slutat grubbla så himla mycket för det finns saker man inte kan påverka, så det är bara att gillla läget.
Det är som om man är två personer och äntligen har den spralliga, lekfulla, och barnsliga personen fått kliva fram igen, hon som älskar att leva här och nu. Den som inte ligger sömnlös natt efter natt och jagar upp sig över bagateller. Det var längesedan som det var så. Den kloka, förståndiga, hjälpsamma personen som alltid glömde bort sig själv, hon har inte övertaget längre i mitt liv och det känns skönt.
”Det är nu som livet är mitt, jag har bara låtit det sova”
Nu ska jag gå och nanna och drömma om den underbaraste människan som jag vet finns i mitt liv. För det är nog så att om man bara tror tillräckligt mycket positiva tankar så ordnar det sig till slut.
22 Februari, 2010 17:31
Jaha, nu var man för lycklig igen, dags för ett bakslag, du ska väl inte tro att livet ska vara enkelt att leva, så känns det när den ena efter den andra grejen fallerar. Först så var det en huvudsäkring som gick men det var lätt kirrat, bara att köra upp ett spår med snöslungan och få upp elskåpet, som tur var så Fanns det en säkring som låg i elskåpet. Åh vad bra tänkte man, men så visade det sig att kompressorlampam lyste röd på värmepumpen,illa,illa. Så nu sitter jag i ett kallt hus, eldar som bara den .I allrummet har jag fortfarande 18 grader, i sovrummet hela 13 grader…..
Hade tur i oturen servicekillen förbarmade sig över mig så i morgon eftermiddag kommer han och tittar på eländet till värmepump, hoppas att den går att laga till en rimlig kostnad. Annars blir det dyrt väldigt dyrt……Upptäckte dessutom att en av vattenpumparna har frusit, så jag kan inte duscha eller tvätta. Det blir till att packa en kasse smutskläder till mamsen och ha med på onsdag kväll, och duscha får jag göra i badhuset, ska bara skruva upp värmen för 6-7 grader är lite för kallt för mig. Så inte ska man klaga, men man kan ju ändå fundera ”Varför händer det mig”
17 Februari, 2010 15:34
Vissa dagar händer ingenting, mest beroende av att jag helt inte har orken och kraften, har upptäckt att det tar tid att ladda om batterierna. I måndags fick jag ett ryck, nu skulle det möbleras om igen. Kontorshörnan skulle in i gästrummet, Tv:n flyttas ut i allrummet, dagbädden ut i allrummet, och sängarna flyttas om i gästrummet. På måndagen hade jag när kvällen kom lyckats flytta runt alla sängar, runt omkring såg det ut som en bomb briserat.
I går så lyckades jag att flytta in skrivborden och resten av kontorsmöblerna till gästrummet, fick göra en justering av skrivbordet så helt plötsligt hade jag halva garagets verktygsinventarier i sovrummet. Var tvungen att åka på ett möte när jag var som mest på gång, man ska aldrig avbryta när man har flyt. Orkade bara att fixa bredbandet, oj vilken skillnad det blev, nu kan man till och med spela spel och njuta av att slippa vänta på att det ska hända något. Min snälla mamma undrade varför jag inte väntade med att flytta runt de tunga möblerna, sa som det var att allt går bara man vill. Sen att jag lade mig i går med en sträck muskel det är sånt man får ta.
I dag hade jag tänkt att sortera ibland mina papper, men då kom ju det där med att jag sålt min insnöade bil ivägen, det var bara till att skotta fram den. Bara och bara den har stått parkerad på samma ställe som innan snön kom, som tur var så kom lilla pappsen över och hjälpte mig. Nu står batteriet på laddning, i morron kväll är jag förhoppningsvis av med ett bekymmer till. Snart ska jag åka över tilll mina föräldrar och äta god mat och spela lite kort innan det är dags för en av veckans höjdpunkter Körsång. Den bästa höjdpunkten på veckan är ändå Fredagsmyset med Prinsen för det slår ingenting i världen.