23 Maj, 2010 23:06
För min del handlar det inte att tro på någon gud eller så utan att tro på mig själv och lita på min instinkt. Det räcker med att någon säger en sak och så börjar mina tankar att mala. Är det så? Har jag missupfattat det hela ? Varför i himmelens namn kan jag aldrig säga nej, och sätta ner foten.
Allt det här bottnar i att vissa beslut togs när jag egentligen inte var i balans, därför är det så lätt att jag misstror mig själv, men som tur var att den här gången fanns det dokumenterat att det som påstods inte hade någon relevans alls, så nu kan jag släppa alla negativa tankar om det.
Har lagt upp en strategi hädanefter varje gång en negativ tanke dyker upp , så ska jag hitta två positiva tankar. Den strategin fick man ha idag när det strulade med vårt köruppförande, en av sångerna som vi framförde lät förskräcklig och inte gjorde det saken bättre av att den som stod närmast mig sjöng högt och falskt. Vad lärde jag mig av detta, jo att tro på att du kan och sjung högre och starkare, och föresten vad spelar det för roll egentligen ,för nästa gång kan det vara jag som gör fel. En av sångerna vi framförde satt i alla fall det lät otroligt vackert nästan så att man fick gåshund, det är lycka.
Det bästa med att våga tro det är, att tror man på kärleken så kommer den till dig en fantastisk underbar känsla . När det kärleken så har jag vågat tro och tappat all rädsla för vad som ska hända och ske, då kan man verkligen tala om att leva här och nu.
18 Maj, 2010 22:13
Jag är en sån som sparar på tidningar ibland kan jag hitta flera år gamla tidningar där helt plötsligt en artikel kan fånga mitt intresse som jag tidigare bara bläddrat förbi. I dag blev det så, jag hittade en Tara tidning ifrån oktober 2009, där det var en artikel om Sören Kierkegaard dansk filosof och teolog. Han ägnade sitt liv till att försöka hitta ett sätt att försöka hitta meningen med livet. För visst är det så att det hänt någon gång i livet att man stått inför ett vägskäl och funderat över vad är meningen med livet.
Längtan efter att kunna stanna upp och fundera och lyssna på sitt inre Vad vill jag? att bara kunna få vara den man är utan alla dessa måsten som ramlar över en emellan varven.
Kirkegaard sa ” Det är fel att låta sig styras av andra, och det enda som är rätt är att följa sin egen sanning”
Hur många gånger har man inte gjort saker som man inte velat för att man inte kunnat säga nej. Har glömt bort att man har ett val att reflektera över om man verkligen vill gå på den där middagen, eller gå på promenad bara för att någon annan vill.
Kirgegaard sa också att ”Lyssna till ditt eget hjärta,” ” Stå på egna ben och hitta din egen unika existens”
Lättare sagt en gjort det är så lätt att följa strömmen istället för att tänka till, man gör som alla andra i bara farten.
Vi glömmer bort att bara vara och leva i nuet, man försöker pressa in aktiviteter som man skulle behövt fler än de 24 timmar man har till sitt förfogande per dygn. Följden blir att fler och fler går in i den berömda väggen. Får gå i terapi för att lära sig att leva i nuet, det tar tid att komma i balans igen.
En annan sak som Kirgegaard tyckte var att det var både nödvändigt och livsbefrämjande att samla på saker, det är bara det att ju mer vi får desto mer vill vi ha. Risken är att man utvecklar ett beroende.
Det gäller att hitta sin innerlighet och våga leva efter det och bara vara sig själv i alla lägen
17 Maj, 2010 21:31
Trodde att man växt ifrån det där med att det inte gick att leka tre stycken. För ett tag sen brakade samarbetet ihop för min studiegrupp, vi är två som är överens om att det vi hade presterat inte höll den klassen det borde, utan att vi var tvungna att börja om på nytt och skriva om rapporten. Så nu sitter jag som en hötapp mellan de två som inte längre kan kommunicera med varandra och en av dem tycker att jag är en svikare och den andra jublar.
Det där med gruppbildningar är fortfarande knepigt, antingen så är man född som ledare och går in och tar på sig rollen att leda gruppen genom att leda den genom svårigheter och stöttning.
Det är rätt intressant det där med ledarskap, om man läser om det. Vilka typer och egenskaper som finns.
Tidningen Affärsvärlden har gjort en lista på sex olika historiska ledaretyper
Tyrannen: Är skeptisk och misskrediterande Kända tyranner Gustav Vasa och Mugabe
Kompischefen: Är social, har utstrålning, har många kunskaper är en i gänget enligt dem själva exempel Göran Persson och Agustus Caesar
Spindeln: besserwissern, vill ha kontroll på allt, har svårt att delegera är arbetsnarkomaner
Känd spindel Jimmy Carter
Delegeraren: pratar mycket får lite gjort, ger gärna andra uppgifter för att slippa ta tag i saker själv. Kan bli katastrof om den som får uppgiften inte har rätt kompetens
Kända delegerare Adolf Hitler och Ronald Reagan
Ambitiösa chansaren: vill ha makt utan att ha kunskap, gör misstag men lyckas ändå få nya chefspositioner.
En ambitiös chansare Per Gyllenhammar
Den kvinnliga ledaren står vid sidan om och väntar på rätt tillfälle för att göra sitt drag. Styr genom att skapa nätverk, hittar hållhakar på rätt person. Har svårt att ta kredit för det hon gjort bra.
Kända kvinnliga ledare Drottning Filippa och Christina Piper.
Hela den kursen jag går på bygger på grupparbete, men det är inte kul när det inte fungerar. Alltid lär man sig väl något sa hon som hatar konflikter och försöker med diplomati att lösa det hela, men tyvärr så hjälper det inte alltid. På något sett så finns det alltid två sidor ” Hur man än vänder sig så har man ändan bak
16 Maj, 2010 17:23
Det var längesedan som det var en sådan rolig helg som den som just varit. Det har varit full rulle sedan torsdagskväll. Första daxaren hämtades upp av mig och UB på centralen. Vi kom i alla fall i sängs rätt skapligt trots att både UB och kul-tur är nattugglor. På frdagsmorgon hämtade jag upp Ingvarol vid hållplatsen bjöd på frukost hans tåg hade kommit in redan kl 04.00 till Stockholms Central. Klockan nio hade jag lyckats och fått upp de andra två ” Gubbsen” . Jag och Fröken o AnnaL hade ett kortare check möte innan de övriga daxarna skulle anlända. Nästa anhalt blev den lokala korvkiosken alla var hungriga när de började droppa in.
Strax efter klockan ett så hade alla anlänt och vi höll ett kortare informationsmöte, fröken berättade lite om Gustavsbergs historik , nycklar delades ut och efter ett tag så hade alla hittat/ bytt rum . Själv fick jag förmånen att under en natt tillsammans med min Prins att sova i Bröllopssviten antagligen första och enda gången i mitt liv som det sker.
Blå Blom hotellet vi bodde på
Vi gjorde ett gemensamt besök på porslinsmuséet, sedan fanns det tid till shopping i de outlet butikerna som ligger nere i hamnen
På kvällen samlades vi för att äta en gemensam måltid, det hade dukats upp en underbar buffé med allt möjligt gott. Snart hade stämmningen höjts betydligt , jag sjöng ett solo nummer både falskt och med bortglömd text, men jag gjorde det i alla fall. Det blev startskottet sedan var det en till som vågade ställa sig upp och sjunga ett solonummer, bra gjort! Det sjöngs och fröken plockade fram sin gitarr. Efter middagen samlades vi i sällskapsrummet och pratade, sjöng och hade väldigt trevligt. Jag och UB gick och la oss rätt tidigt, jag och fröken hade lovat att väcka våra vänner klockan halv sju.
Efter en natt med lite sömn så raglade man upp och började väckningsrundan, men som tur var så var alla vakna. Efter frukosten så tog vi oss in till stan med buss till Slussen, tunnelbana till Östermalmstorg en rask promenad till Strandvägen för att entra båten som skulle ta oss ut till Sandhamn.

Sandhamn
Vi gjorde en rundtur på Sandhamn med fröken som Guide, det blev en sådan tur som det skulle ha blivit om jag lett turen , omvägar men det är bara roligt för nu fick man se andra delar av Sandön som jag aldrig sett tidigare. Innan vi åkte tillbaka till Gustavsberg så åt vi lunch på Seglarhotellet. Kom med en annan båt än den som var tänkt ifrån början. hem så valde vi att åka via Stavsnäs med buss till gustavsberg med ett bussbyte i Ålstäket, vi var inte ensamma om att tagit oss en tur ut i skärgården bussen var packad, men alla kom av på rätt ställe.
Det var ett tröttare gäng som samlades för att ha frågesportstävling innan vi skulle inta en lättare måltid och så skulle vi även lämna över staffett pinnen. Den som fick den stora äran att anordna nästa träff nästa år blev Alinda 55 med förhoppningsvis med några andra daxare. Vi var i alla fall ett litet gäng som orkade sitta uppe till klockan ett och sjunga och fröken kompade på gitarr.
I dag så avslutade vi träffen med att fröken ledde oss på en Guidad tur genom Gustavsbergs bruksgator och visade alla var hon bor och jobbar, det var kul för mig trots att jag har tillbringat en längre tid i Gustavsberg så fanns det ställen som jag aldrig varit på. Ett besök på ” Dellan” så att man kunde köpa hem det godaste brödet som finns. Efter rundturen var det dags att säga hej då till alla nya o gamla Daxvänner.
Tusen tack till er som var med och tack för de fina presenterna hoppas att vi ses nästa år om inte förr
9 Mars, 2010 18:11
Min dag började med att jag fick ett samtal om att min svåger låg på sjukhus och hade fått en hjärtinfarkt. För mig var det bara att försöka att få tag i min syster på hennes jobb, för att kunna meddela henne. Det tog ett taf för inte hade jag skrivit upp hennes jobb nummer, har bara varit och hämtat henne där, helt plötsligt kom jag inte ens i håg vad förskolan hette, men det ordnade sig.
Nu väntar min svåger på att få göra en By-Pass operation, och jag fick en De-je-vu känsla.
30 April 1995 gjorde min man en By-Pass operation, det var en av mina längsta dagar i mitt liv, denna väntan innan man fick beskedet att operationen var gjord och att han låg på uppvaket. Fick bara veta att det krånglat under operationen, sen efteråt när vi läste journalerna så visade det sig att det var en hårsmån ifrån att de fick ihop ådrorna igen. Det blev en lång och hemsk konvalecent tid, han fick sjukhussjukan,operationsåret blev infekterat. Det slutade med att jag som inte har någon form av vårdutbildning fick lägga om ett sår i flera månader innan det läkte ihop. Efter det brukade min man kalla mig för sin egen sjuksköterska. Efteråt visade det sig att operationen misslyckats By-passerna kalkade igen , så det var bara att acceptera och leva med en mindre hjärtkapacitet. Sedan följde en 13 år lång kamp med sjukdomar som föjde slag i slag.
Jag var ju hos tandläkaren i går, och även där fick jag en påminnelse men den var possitiv. För när jag skulle gå så ville både tandläkaren och tandsköterskan berätta för mig vilket avtryck min man hade gjort på dem. Skönt att höra att även andra uppfattat honom som speciell, Trots alla sjukdomar och besvär så var det väldigt sällan som han beklagade sig.
I bland behöver man påminnas om hur bra man egentligen har det, jag har det otroligt bra som har någon att älska och älskas av. Tack för att du finns där för mig.