Senaste Inläggen
Svartsjuka i triad
9 Mars, 2010 18:19
Tiger Wood var svartsjuk, sa älskarinnan. I NE står det så här: plågsam känsla av att inte vara lika omfattad av en persons kärlek, vänskap eller uppmärksamhet som ngn annan.
Ibland är det befogat och ibland är det spöken skulle man säga. I alla fall är det något som brister. Det kan vara att den man vill ha uppmärksamhet av ger mer till en annan. Men vilken rätt har man att då visa sin motvilja? Om man har en kärleksrelation, så vill man förstås vara den som ensam får uppmärksamheten. Men vilka krav egentligen. Att en människa hela livet ska ge bara dig mest uppmärksamhet. Om man har det bra, alltid sätter varandra först och där båda jobbar i kärleksspelet, så kan förstås svartsjukan komma som ett tecken på chock då man tycker att man gjort allt. Man undrar vad har då den som nu får mer gjort för att förtjäna mer? Det här är teorier. I verkligheten är det allt från att man utvecklas olika till att man faktiskt inte får det man vill ha och så dyker det upp någon som ger detta.
Vissa människor är bara ute efter uppmärksamheten och där svartsjukan blir ett uttryck för utelämnad uppmärksamhet. Andra blir djupt sårade och det kanske aldrig går att reparera.
Den värsta svartsjukan är då en person säger att ”jag är inte svartsjuk” och använder en massa knep för att sätta krokben för den andre. Själv svarar den nästan aldrig i mobilen och osynliggör på alla de sätt. Så finns de dem som kastar porslin, men det är på något sätt mer ärligt. Man visar vad man känner.
Sen finns det de som är så inne i sig själva att de aldrig ser den andre och mera indirekt kräver trohet. Där svartsjukan borde ha kommit ges istället dåligt samvete.
Svartsjuka kan förstås också vara en form av dålig självkänsla. Att man alltid tror att alla andra är mer värda och att det minsta gör att man blir svartsjuk. Man behöver bara det lilla för att bli kränkt. Kanske den mest svartsjuke konstant skyddar sig genom att alltid sätta sig över alla andra.
Det kan vara en slags triad. Om det finns flera personer med i spelet, så smittar man varandra. Om den förfördelade parten skapar situationer för att hela tiden få sin uppmärksamhet, men utan att egentligen tala om vad den vill och dens partner ständigt söker efter vad den ska göra för att göra det bra sänker det till slut den som aldrig tycks göra rätt. Och samtidigt som den är upptagen med att göra rätt, så vet den inte vad den tredje dens hemliga kärlek gör och svartsjuka skapas. Den hemliga förstår inte varför svartsjukan finns. Hon väntar ju bara på honom och inget annat. Det blir som en black om foten på de som älskar varann. Han är inte tillåten att vara offensiv och skapar så istället situationer där hans hemliga börjar undra vad han egentligen håller på med. Han har så i sin förtvivlan överlastat sin svartsjuka på älskarinnan. Det har smittat av sig. Uppmärksamhetskravet gick igenom honom och omvandlades till svartsjuka. Hon som drabbas håller på att gå sönder.
Samtidigt verkar det vara ett manligt syndrom att inte visa sin svartsjuka (fast tydligen även kvinnor gör så) och över huvud taget se ut som om man bara råkar höra av sig, osv. Det gör den hemliga ännu mera undrande. Han verkar knappt bry sig. Hon blir så förtvivlad att hon öppet visar sin förtvivlan och undran. Och han har skapat ett kontrollsystem. Hon hör av sig allt oftare och han vet hela tiden var han har henne, utan att ha gett den förbjudna något förbjudet. Han har har skapat ett som han tycker finurligt system där han samtidigt har ryggen fri. Och kanske skapar vissa sådana system utan att ha en tredje part.
Detta kan tyckas grymt och många kvinnokämpar skulle säkert säga ”vilken skitstövel”. Men vi är alla människor och poängen är att ser vi inte helheten, så kan vi egentligen aldrig döma.
Processing your request, Please wait....
Senaste Inläggen
Vem är de som hindrar kärlek?
8 Mars, 2010 20:48
Det finns alltid många infallsvinklar på saker och ting. Men ibland är det som att vissa saker alltid ges företräde. De som skriker högst vinner. De som är kära förlorar alltid då – de är öppna utan att ha mobiliserat sitt försvar.
Ni vet Tigerdramat, där Tiger tvingades att be hela välden om ursäkt, ja alla utom älskarinnan. Det låg inte inom konventionens ramar. Ja, egentligen var det inte henne han hade förrått. Han kanske älskade henne. Det var ju henne han hade gett kärlek. Men alla de ”tigrar” som finns av båda könen. Det kanske inte är så att de alltid bara springer omkring för att sprida sin säd. Det kanske finns de som blir kära på riktigt. Och de kanske försöker att bryta med sin partner där hemma, men att partners hotar och mobiliserar alla runt om. Då kommer andra saker in i spelet såsom, anseende, plikt, pengar, etc. Och gäller det en man är det älskarinnan som får skulden. Den försmådda parten försöker få det till att han fortfarande älskar henne. Och det blir till att det är älskarinnan som har förfört stackars honom. Och den som är feg håller med.
Men hur tänker alla dessa som låter sig användas i processen. Alla de som på fruns begäran försöker hjälpa frun att få tillbaka mannen? Känner de sig goda som moralens väktare? Tänker de ens på då han om ett år ser tio år äldre ut och har tappat gnistan. Ser de det då som att han får sona sitt brott? Då de ser älskarinnan som magrat tio kilo under normalvikt, vad tänker de då? Rätt åt henne? Då ”tiger” och frun fortsätter lika olyckliga, vad tänker de då? Att han förmodlgen alltid varit otrogen, tänker man så? Kanske var det en begynnande riktig kärlekssaga mellan tiger och hans så kallade älskarinna som man medverkade till att förstöra. Om man inte hade lagt sig i och låtit de kära få varann och rått honom bryta med sin fru, hade alla inklusive frun efter ett år kanske haft det bättre än innan.
Processing your request, Please wait....
Senaste Inläggen
OS – gräsänka
20 Februari, 2010 23:42
I dessa OS-tider delas människor in i de som just nu är uppe dygnet runt, de som lite mer väljer ut vissa saker de ”går upp mitt i natten för” och vi som lever på som vanligt och kanske någon gång råkar se ett lopp eller en match.
Att själv inte alls ha något som helst begär efter att se tävlingar och leva med någon som är uppe dygnet runt skapar en slags ny vardag kan man säga.
Plötsligt är det som om man kommer från två olika kulturer, inte riktigt förstår varann, eller att den andre skaffat ett nytt liv. Den ena lever på som vanligt och det känns som om den andre plötsligt lever ett annat liv, medan den andre lite undrar vad ens kära gör i det gamla vanliga livet. Nu vet man att det är övergående. Och man vet att nattvaka och trötthet kan ställa till det. Så man bryr sig inte så mycket.
Men ganska fascinerande med sport. Det är alltid vi som inte tittar som är lite udda. ”Va, tittade du inte på loppet????” ”Nä, jag sov.” Och så tänker man ändå då den andre tittar att man ska försöka verka lite intresserad av vad den tittar på. Men det genomskådas genast. Det är som om han åker på en resa och vill ha mig med, men jag vill inte åka med. Men jag tänker i alla fall överraska med att möta upp mitt i någonstans. Men det är inte gott nog. Helst ska jag nog bara finnas där – helst vara kartläsare. Men jag hittar på egna saker – försvinner ur synfältet. Mest för att jag inte är någon TV-fantast. Han säger inget förstås, men jag märker att han slits mellan OS och mig. Humöret är inte på topp. Och jag slits mellan att göra honom lugn och att bli galen av att sitta still framför tvn.
Men måste vara otroligt för alla som delar detta tv-sport-intresse. Nån gång ska jag ta reda på det här med tv-sport-intresse. Vad är det egentligen? Varför blir det så?
Men nu….snart är väl OS slut. Han får sova några dagar och sen är det…väl 2 år? Tills nästa gång . Och då kanske på något ställe…. utan jetlag för alla här som tittar? Längtar till 2 dagar efter OS…då allt är som vanligt igen.
Processing your request, Please wait....
Senaste Inläggen
Sex and the city
8 Februari, 2010 22:41
En av de viktigaste sakerna som finns är att få prata om saker och ting – ja saker man behöver prata om. Gärna att man innan får bolla om olika saker och att man efter ”vad det nu än är man ska göra” (inte bara angående sex) även då får prata med någon som helst ska vara insatt i vad det är.
Det finns många som kör ”ensam är stark”, men jag tror inte riktigt på det. I vissa yrken som handlar om att ta hand om människor på olika sätt är det en regel att man pratar sig samman innan det som ska ske och lika viktigt att man pratar om saker efteråt. Det att prata innan är att på något sätt se klarare innan man ska göra något. Att prata efteråt är att bearbeta det man varit med om – lägga det bakom sig.
Som mamma tyckte jag för en så där 5 kanske fler år sedan att ”hu vad tittar mina barn på”. Men så tog jag mig tid och tittade på ett par hela avsnitt och vi pratade om det. Ja kan fortfarande lite gammaldags tycka att det är på gränsen till porr (tjejporr) och när kan man börja titta på det? Men ”alla” tjejer tittar på just denna serie. Kanske man kan se det som en slags sexualundervisning? Vad säger RFSU?
Men vad jag upptäckte då jag tittade lite mer var den vänskap som fanns mellan dessa tjejer i serien och att de PRATADE nästan alltid både före någons händelse och efter. De bearbetade sina upptäckter, motgångar och framgångar och vilket är väldigt viktigt. Och visst är kärlek mer än sex? Den diskussionen ligger liksom under ytan.
Vissa saker kan kanske diskuteras, men förmodligen har serien ännu mer öppnat upp detta med att prata om sex. Möjligtvis har man avmystifierat lite för mycket, samtidigt som det är viktigt att prata med någon om sina erfarenheter.
Processing your request, Please wait....
Senaste Inläggen
Behöver man förstå allt?
7 Februari, 2010 20:53
Det beror förstås på vad det är. Såg Woody Allen-filmen igår. Till och med när han (i filmen) skulle ha sex med sin fru så föregicks de av en diskussion. Och ingen erotisk diskussion…tror aldrig att det blev sex.
Det var två individer som pejlade in verbalt om de var på samma våglängd och skulle komma överens om det var läge.
Att släppa lite mer är att man tillsammans skapar något tredje tillsammans. Man är fortfarande två individer, men då man är tillsammans så har man ett slags högre samförstånd…nu kom ordet igen…förstå!…det är väl snarare en slags samkänsla man har…eller så är det en kombination. Man förstår (igen) utan ord. Tydligen vill man förstå hela tiden:-).
Ett ytterligare steg är då de två är ett. Man behöver då plötsligt inte försöka förstå. Det är något annat som sköter det där som sker emellan parterna. Ja, det finns förstås varianten att den ena styr den andre. Och då måste den ena hela tiden försöka förstå vad den andre menar. Men inte vad jag menar. Jag menar då det som sker dem emellan är helt och fullt jämlikt, men att man förstår utan ord och funderingar om vad den andre egentligen menar. Tror inte att man kanske alltid förstår. Det är då inte viktigt att förstå samtidigt som känslan ”förstår” och det räcker.
I det här mellanfallet skulle nog Woody Allen knäppt upp en knapp i sin skjorta och frågat frun om hon ville ha ett glas vin, osv…..I den senare fallet hade de fått samma tanke samtidigt och tittat på varandra och……
Det är olika sätt att leva. Inget sätt ”bättre” än det andra. och vissa sätt moden i olika tider och i vissa kretsar. Vi har väl den där mellanvarianten här nu 2010. Bubbelbad, champagne och snart Valentin-rosor…och man ska vara både en självständig individ och ha kärlek.
Det finns saker vi glömmer väldigt ofta, men som har liksom olika status beroende på var och vem. Erfarenhet, ”sunt förnuft” och ”intuition”. Men vi 50+ har ett himla stort ”plus” här. Vi är så erfarna och har införskaffat ett sådant stort sunt förnuft att vi kan ”lita på” vår intuition. Vi kan helt enkelt våga gå mer efter känslan. Vi behöver helt enkelt inte förstå allt (för vi vet redan 
).
Processing your request, Please wait....
I rampljuset
Påfallande
Namn: EnKvinna
