9 Mars, 2010 10:31
Solen vräker sitt guld över sjön
det töar, nu glömmer vi snön
Snart blir hela den vita ytan blå
och vi kan inte längre på vattnet gå

8 Mars, 2010 11:50
Internationella kvinnodagen. En dag då alla borde tänka efter och definiera sin egen syn på jämlikhet.
Men är inte alla dagar kvinnodagar? Och mansdagar? Jo, men den 8 mars är till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.
Jämställdhet och jämlikhet, två ord för samma sak. Synonymer. För mig är jämlikhet att det jag med mina förmågor, min utbildning, min styrka gör ska värderas lika högt som det någon annan gör efter sin förmåga.
Alla kan inte allt men alla kan något. Ingen är mer värd än någon annan. Och då menar jag inte pengars värde. Utan människovärde.
7 Mars, 2010 10:49
Alla är så unga nuförtiden. Hur kan det ha blivit så? Inte var det så förr. Då var alla mer samålder och samhällsfunktionerna sköttes av grånade kvinnor och män. Mest män faktiskt.
Nu är busschauffören en ung flicka och prästen vid begravningen någon bekants barnbarn. Och kommer man in på lasarettet så är det en flicksnärta hur lämplig och vänlig som helst som tar proverna, och läkaren, kan man vara övertygad om, är den där unge spolingen, förlåt mannen, som med några få kliv tar hela korridoren. Snygg är han och trevlig dessutom. Men väldigt ung.
Tyvärr, när jag ser alla dessa stiliga unga män så är jag väl medveten om att det är deras farfar och morfar som åldersmässigt bättre passar att umgås med …
Till och med ens egna barn står på egna fötter och är personligheter i samhället vid det här laget. Tillsammans kan dom allt och jag får mycken kunskap från dem. Det är jag stolt över.
Men än fungerar ”Mammas restaurang (barn äter gratis)”.
Det är jag också stolt över, och den restaurangen tänker jag hålla igång så länge orken finns och dom gillar att hälsa på hemma och äta den mat som serveras.
6 Mars, 2010 08:33
Det var många döda i dagens tidning, på familjesidan, och alla såg så glada ut. Det där hade jag svårt att förstå när jag var liten. Hur kunde dom se så glada ut, dom var ju döda!
Det fanns ett kort i familjealbumet som jag heller aldrig begrep mig på. Mamma satt alldeles ensam och som det såg ut i villande skogen. Jag var helt övertygad om att hon hade gått vilse och inte hittade hem. Ögonen tårades varje gång jag såg det där kortet. Att det måste ha varit en fotograf med ingick inte i min upplevelse. Skulle tro att det inte ingår i upplevelsen hos barn som ser våldsfilmer heller.
En annan sak jag inte förstod var hur elektriciteten i Skellefteälven kunde räcka till alla kraftverk. Pappa var ju starkströmselektriker och jag vet att en gång när vi körde över bron vid Krångforsen så frågade jag hur det kunde finnas kvar någon ström i vattnet, för Finnfors kraftverk som låg uppströms borde ju ha tagit all. Gissa om han skrattade. Gissa om jag fick höra den historien igen. Men jag fick lära mig hur det fungerade. Vi, min bror och jag, var privilegierade när det gällde besök i kraftverk och ställverk, men jag tror aldrig vi fick följa med in i ställverken. Där gick gränsen.
Om jag får säga det själv, måste ju det när ingen annan säger det, så tyder alla dessa frågor och reaktioner på hög intelligens. Asch jag skojar ju bara förstår du väl.
Men visst var det en intelligent man, August Strindberg?, som sa nåt typ: När jag var 16 begrep jag inte hur mina föräldrar kunde vara så okunniga i allt, och när jag var 19 begrep jag inte hur de hunnit lära sig så mycket på tre år.
5 Mars, 2010 17:15
Klaga på servicen på apoteket kan man inte. Personalen är så servicemedveten att övrigt inte finns att önska.
I går var jag in till stan, och eftersom jag behövde hämta ut medicin passade jag på att gå in på apoteket där. Men nej, dom hade inte hemma sorten jag skulle ha. Ja, sa jag, kan du se om apoteket på söder har det hemma.
Döm om min förvåning, det som alltid fungerat förut fungerade inte. Hon kunde inte. Det är inte längre apotek som apotek. Dom har inte längre insyn hos varann. Dom får helt enkelt ringa och fråga konkurrenten om dom vill veta.
Nu behövde hon inte det för jag skulle ju passera. Och medicinen fanns där på söder.
Inne i centrum heter det Kronans Droghandel. Hur låter inte det?
På söder heter det Apotek Hjärtat. Visst låter det bättre?
Dom kan alltså inte kolla varandras sortiment och vad som finns hemma för dom är konkurrenter. Tur att båda två kommer åt min medicinlista i alla fall.
Konkurrens är ju alltid bra, men frågan är om det här blev smidigare för kunden. Den stora utgiften är ju den receptbelagda medicinen, och den hamnar oavsett konkurrensen under samma kostnadstak.
Men på Kronans Droghandel får du i alla fall dra Coop-kortet. Alltid något.